Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMARSJÖ OCH VINTERSNÖ.
152
Det var en beröring, så ny för honom, att han ej kunde
hämta sig från sin förvåning.
Adjö, adjö! —Där for lion redan vidare. Kalle
stod ännu kvar med tömmarna i handen och lyssnade
tili kärrans skrammel, som hördes alit svagare. Han
tänkte på den vänliga rösten och den smekande handen,
tänkte, tills han kände något fuktigt i sinä ögon. Palle,
som ännu ej fått sin hötapp och sin vattenskvätt, puffade
honom påminnande i sidan, och Kalle förstod, att han
borde begifva sig hemåt, innan det började skymma.
Men medan Palle belåten tuggade sitt hö, smog sig
Kalle undan i en vrå och lättade där sitt hjärta i en
ström af ovana tårar. Solen hade kömmit. . . och gått
igen och smält upp stora drifvor, dem ingen sett. . .
Men dagen led, och Palle väntade. Med ett hopp
var Kalle i kärran, gnuggade sig i ögonen med tröjärmen
och uppmanade Palle att gifva sig af.
När hon kommer härnäst, får du salva, sade
han och gömde den blanka tjugufem penni-slanten i sin
stöfvel. Den skulle ingen få taga ifrån honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
