- Project Runeberg -  Sommarsjö och Vintersnö : Sagor och Berättelser / Andra samlingen /
7

Author: Toini Topelius With: Arthur Högstedt, J. A. G. Acke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LINTULISA 7
någon kunde vara eläk och stygg i hennes vackra och
fredliga skogsvärld.
Den bästa vän Lintulisa hade, var likväl den djupa
lilla skogssjön, dit en stig ledde från stugan. Dess
vatten var mörkt och spegelblankt, dess stränder mjuka
och gröna. När Lintulisa kom ned tili stranden, mötte
henne i sjön en annan liten flicka med bruna ögon och
lingult hår, en flicka, som nickade och skrattade precis
som hon själf.
Lintulisa hade aldrig sett en spegel och visste där-
för icke, att det var sig själf hon såg i det blanka
vattnet. Hennes glädje var stor, när hon fann, att den
lilla främmande flickan gick klädd som hon själf. Bar
Lintulisa en röd kjol, så hade Näckrosa så kallade
hon den lilla flickan i sjön en dylik; knöt Lisa en
duk kring sitt gnla hår, så gjorde Näckrosa detsamma.
Det var rysligt roligt, tyckte Lisa. Och hon kunde
stå långa stunder vid stranden och leka med sin spegel-
bild. Men när hon ville locka Näckrosa upp på land,
så ville inte Näckrosa, Hon ville inte se Långtopp och
Soltopp och Mossaknut, det tyckte Lisa var illa gjordt af
henne. Så grät Lisa en liten skvätt, och då grät också
Näckrosa. Kanske hade stackars lilla Näckrosa inga
fötter att gå med; hon hade visst bara en röd kjol och
under den en fiskstjärt, med hvilken hon plaskade, när
hon dök ned i vattnet.
Som raånga ensamma barn, hade Lintulisa vant
sig att tala högt tili sinä stumma lekkamrater. De kunde
aldrig svara, men hon såg godt, att de förstodo henne.
God dag, Långtopp! sade hon och tittade
upp mellan de tätä grenarna. Långtopp nickade och
susade något, som Lisa nog förstod.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:55:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sommarsjo/2/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free