- Project Runeberg -  Sommarsjö och Vintersnö : Sagor och Berättelser / Andra samlingen /
33

Author: Toini Topelius With: Arthur Högstedt, J. A. G. Acke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN LYCKLIGA FAMILJEN 33
slag, det var bara att göra sitt urval, och i stallet kunde
man komma öfver tillräckligt med säd tili brödfödan.
Det gällde bara att halla kommunikationerna öppna och
för resten med misstänksamhet undvika hvarje okärid
delikatess, som möjligen dolde ett försåt.
Farfarsfar och farfarsmor hade länge sedän gnagat
sönder sinä tänder och lefde för det mesta på rotmos
och mjölgröt. Farfar och farmor hade ännu kvar några
begagneliga tandstumpar, och det var rent rörande att
se, med hvilken oförminskad arbetslust de kara gamla
släpade mat tili huset och i allmänhet uppehöllo de
gamla traditionerna.
Far, han var en ypperlig snickare, han hyflade,
sågade och borrade, det var imet trä, så hårdt, att inte
han kom igenom. Och det var mest han, som öpp-
nade nya kommunikationer och sörjde för, att det fanns
tillträde tili alla varumagasin.
Mor passade ungarna, tio tili antalet, lärde dem
vörda ålderdomen och undfly dåligt exempel. Där fanns
så mycket lättsinne, oförnöjsamhet och äfventyrslusta
bland ungdomen nu för tiden, tyckte mor, och de bägge
äldsta ungarna, Tass och Beta, gåfvo mången anledning
tili bekymmer. De voro så fasligt dumdristiga, som om
där aldrig funnes katt och fälla tili i världen 1 Och så
voro de icke nöjda med att sitta hemma i stugan och
slöjda på en pinne för att öfva tänderna, utan de ville
ha sin nos med i alit, som försiggick ute i världen.
Hur ofta hade icke mor i sista minuten nappat
dem i svanstippen, när de ämnade ge sig ut på upp-
täcktsresor midt på blanka dagen! Och hur ofta hade
hon icke nätt och jämt hunnit rädda dem från att
dränka sig i den stora köttinan, som stod i källaren!
3. T. Topelius.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:55:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sommarsjo/2/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free