- Project Runeberg -  Sommarsjö och Vintersnö : Sagor och Berättelser / Andra samlingen /
41

Author: Toini Topelius With: Arthur Högstedt, J. A. G. Acke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM LÄRKAN, SOM SJÖNG FÖR TIDIGT 41
därförinnan fått framföra vårens hälsning tili helst en
enda människa.
Halsstarriga unge! puttrade de andra.
Skyll dig själf, att du blir utan ressällskap.
Följande morgon sade lärkan sinä kamrater farväl
och flög mot norden. Vägen var tröttsam och lång.
Ju nordligare hon kom, desto kallare blef luften, desto
sparsammare födan. När hon hvilade tili natten, satt
hon alldeles ensam, långt från de andra främmande
fåglarna, hvilka hon var för blyg att närma sig. Men
hon var vid godt mod, hon tröttnade icke; hon kände
i sitt lilla hjärta, att hon hade en uppgift, som det var
värdt att slita litet ondt för.
När hon nalkades Finlands stränder, skälfde hennes
vingar af fröjd. Där.. . där såg hon de skogar, där
hon lärt sig sitt första lilla pipi Där såg hon den ens-
liga björken midt på en vidsträckt hed, där hon stun-
dom hvilat sin vinge. Där den glittrande, klara sjön,
som speglade alla himmelens skyar, och där de små
röda stugorna mellan ängar och skogsdungar 1 Allting
var ännu bundet af isen, insvept i hvita drifvor, hvilka
nattfrosterna gjort skarpa och hårda. Hon såg sig för-
gäfves om efter ett grönt strå, en svällande knopp.
Hvar voro olivlundarna och cypresshäckarna ? Hvar
voro de porlande källorna, den brokiga blomstermattan
och hvar var doften .. ,
värmen ... fjärilarna och de
glada kamraternas sång?
Ack, de voro långt, långt borta. Hon ensam hade
kömmit hit tili köld och snö, hon ensam hade vågat
försöket att föra vårens budskap tili dessa hvita drifvor,
hvilka tycktes för alltid vilja begrafva hvarje tanke på
gräs och svällande knoppar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:55:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sommarsjo/2/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free