Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 SOMMARSJÖ OCH VINTERSKÖ
Ett ögonblick kände hon sig modlös, men bara ett
ögonblick. Så kom hon ihåg att hon var harmia och
plötsligt blef allt så bekant och kärt och så varmt kring
hjärtat.. . Detta var ju Finland,
hennes eget lilla fattiga,
i sorg försänkta land. Hur hon älskade det! •
Det begynte att snöa och vinden var skarp. Hon
ruggade upp tjädrarna och drog in hufvudet mellan
dem, ty hon frös, frös, frös. ..
Men så kom den barnsliga hemlandskärleken hennes
hjärta att åter slå fortare, och hon kände sig värmd på
nytt. Hon tittade ut under vingen, som var våt af
snön och hon tyckte sig redan se, huru allting begynte
smälta, huru solen lockade fram den ena blomman efter
den andra, och huru kamraterna kommo i jublande
flockar för att instämma med henne i vårens seger-
sång.
Innan hon visste ordet af, trillade tonerna fram ur
hennes lilla strupe, som klara pärlor på ett snöre. Fröjd
och tacksamhet och lifslust strömmade fram på hennes
egen melodi och hon tyckte själf, att allt som, hörde
henne, förvandlades, smälte, vaknade och slog ut i blom-
mande vår . . .
En enslig vandrare gick vägen fram. Han var för-
sänkt i tankar, som icke voro glada, och stirrade ned
framför sig med trött och likgiltig blick.
Då hörde han plötsligt sangen öfver sitt hufvud.
Lärkan!. . .
Den första lärkan! Den kara lilla välkomna bud-
bärarinnan frän söderns varma vår! Ack, så skola då
också vi få vår snart!
Hans blick ljusnade, hans bröst vidgade sig, och
han blickade tacksam upp mot den snötunga himmelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
