Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58 SOMMARSJÖ OCH VINTERSNÖ
och han kunde icke låta bli att gapskratta, då han såg
alit detta trillande och rullande i korridorerna.
Hahahaha .. . hihihi! skrattade han och höll
sig för magen.
Stackars han, lian är alldeles ifrån sigaf svält, —
hviskade sköterskorna tili hvarandra. Hör, hur han
skrattar! Det är bäst att vi få honom i säng ju förr,
dess hellre.
Och så stoppade de Jösse i en säng, som kunde
bli bredare och smalare, allt efter soin patienten till-
eller aftog. Ofvanför sängen hängde ett betsman, på
hvilket den sjuke vägdes en gång om dagen, och där
bredvid en tafla, på hvilken man antecknade huru
många gånger under dagen hän sade: jag orkar inte.
Sedän man stoppat väl om honom, hämtade en af
sköterskorna en kopp chokolad och en rågad tallrik
marzipan. Det nästan svindlade för Jösses ögon, vid
åsynen af ali denna välfägnad, och lian tänkte, att här
skulle lifvet blifva ljuft att lefva. Hän var bara rädd, att
hän skulle frestas att äta upp alla de grisar hän skulle
valeta, innan de ännu hunnit ligga tillräckligt länge på
lager i magasinet.
Han åt alltså den ena skeden marzipan efter den
andra, och sköljde ned den med chokolad. Det sma-
kade makalöst. När tallriken var nastan tömd, hade
han fått nog, han ville inte ha det sista.
Ät litet mer! sade en af sköterskorna be-
vekligt. Det skall göra er frisk och stark.
Nej tack, sade Jösse, jag orkar inte mer.
Då är ni mycket sjuk, sade den andra skö-
terskan och skref upp något på papperstaflan. Vi
måste kalla på öfverläkaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
