Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PRINSESSAN, SOM VILLE FLYGA 123
Släpp mig nu upp!
Tågen lösgjordes, vingarna begynte arbeta, och se,
där lyfte sig prinsessan som en stor, hvit kråka öfver
den församlade mängden, som hurrade i näsdukarna.
Jag flyger ...
jag flyger . . .
Men det gick ännu icke riktigt som hon ville.
Trådarna trasslades om hvarandra, så att när hon ville
tili höger, bar det af tili vänster och tvärtom. Men det
var i alla fall en början, tyckte prinsessan.
Far och mor uppmuntrade henne med ljudeliga
tillrop och sågo med stolthet sin hvita kråka fladdra
bort öfver hustaken. Aldrig förr hade väl någon prin-
sessa kömmit sig så högt upp i världen, tänkte de vid
sig själfva.
Dunhild lät sig föras af de starka vingarna allt
högre upp, allt längre bort, och det var det roligaste
hon någonsin hade upplefvat. Hon såg under sig kyrkor
och fästningar, skepp och järnvägar, hon såg sin faders
hufvudstad som en liten prick vid stranden af en stor
putt. Och när vingarna sänkte henne ned bland träd-
topparna, kunde hon räkna äggen i fåglarnas bon och
tili och med krafsa kyrktuppen under hakan, där hän
satt så stolt på tornets högsta pinne.
Hvarför sitter du där så lat? sade Dunhild
tili honom, kom ut och flyg med mig rundt kring
hela jorden.
Jag har inte tid, sade kyrktuppen, jag
måste passa på att väcka solen, så hon inte försofver
sig om morgnarna. Men hvem är du, som flaxar ora-
kring med lanta fjädrar och har ingenting att göra?
Jag är prinsessan Dunhild, som är ute och reser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
