Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 SOMMARSJÖ OCH VINTERSNÖ
Och så är jag polis öfver alla flygfän i min faders
rike.
Mjuka tjänarel sade tuppen aktningsfullt och
lyfte på kammen, som gått litet lös i limningen. Då
viii jag bedja dig halla ordning med min granne fru
Tornuggla. Hon är ute och går om nätterna och låter
mig icke sofva.
Dunhild lofvade tillsäga grannfrun att halla sig
beskedligt i säng. Så hälsade hon kyrktuppen från
hans kusiner i hönshuset och från hans stamfader i
abcboken och undrade om kyrktuppen också kunde
värpa karameller.
Nej, sade kyrktuppen, jag är för gammal
för sådana barnsligheter. Jag är snart tvåhundrade år
och anser, att jag bör ägna min mesta tid åt välgören-
het och andeliga visor.
Dunhild hade stor respekt för kyrktuppen, som var
närä tvåhundrade år och bad att få kalla honom farbror.
Så tog hon afsked, ty solen begynte sjunka, och hon
längtade hem tili pappa och mamma.
Det hade begynt blåsa. Vinden tog fatt i de stora
vingarna och handskades omildt med dem. Ibland fast-
nade Dunhild i en furas topp och ref ett hål i sin
klädning, ibland nöp en skämtsam björkkvist en lock
af hennes hår och lindade den kring sinä späda löf.
Den ena skon hade längesedan återvändt tili jorden,
och den hvita silkeströjan hade betänkliga spår efter
granarnas kådiga fingrar.
Vinden tilltog, och med den äfven farten. Dunhild
ropade ptroo, ptroo! men svanvingarna lydde ej kom-
mando. Hon kastades hit och dit som en papperslapp,
tappade hatten, doppades i puttarna på bergen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
