Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMARSJÖ OCH VINTERSNÖ
134
och riddar Guldknapp ej skulle mistä hufvudet på
den resan.
Ljuslätt gaf sin vän en liten guldpenning att bära
i en snodd kring haisen, i det lion sade: Låt oss
vara modiga och gärna offra alit för Guds rikes tillväxt.
Tag denna lilla penning som ett minne om mig och
om ditt löfte att alltid strida för det goda på jorden.
Riddar Guldknapp kysste den lilla slanten och
hängde den om sin hals. Med första svala i vår,
sade han, får ni ett bref under vingen.
Så redo de bort med sinä väpnare under trum-
mornas dån och fanornas vajande. Men ensam gick
jungfru Ljuslätt att glömma sin saknad i kärleksverk
bland de fattiga.
Nu, kan man tro, blef där glädje och lustigheter
bland dem, som svurit jungfru Ljuslätts undergång.
De sutto som Stora spindlar på lur och väntade, att
den lilla flugan skulle komma i deras närhet och fastna
i deras nät. Och under tiden ställde de tili glädjefester
och häxdanser, där röda bål flammade, och tama ormar
slingrade sig i ringdansen.
Bland de förnämsta häxorna voro fyra gamla
käringar, som bodde i en underjordisk håla. Den äldsta
af dem kallades Rotaklota Hönsfota, emedan hon hade
en hönsfot och en riktig fot. Den andra hette Snasa-
hasa Disktrasa, hon såg ut, som om man nyligen skurat
golfvet med henne. Den tredje hette Murraburra Fläsk-
snurra. Hon hade vrickat munlädret och gick med en
fläskbit hängande vid orat för att smörja det med, när
hon skulle tala gentilt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
