Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNGFRU LJUSLÄTT 143
Svalan flög, och innan solen gick ned, var jungfru
Ljuslätt förvandlad tili en padda.
Emellertid stred riddar Guldknapp tappert för de
kristnes frihet, och kriget närmade sig sitt slut. En
dag satt han ensam vid stranden af en stor flod och
hvilade efter en het dag. Han tänkte på sin kara jung-
fru Ljuslätt och tyckte sig se henne öfverallt, i molnens
konturer, i blommornas kalkar, i flodens glitter. Så
mjuk och fin och ljus var hon, som alit detta, och han
längtade att få se henne igen.
I detsamma kom en fågel flygande och satte sig i
busken vid hans sida. Hän kände igen den lilla svalan,
som värit hans budbärare och undrade, om hon nu
kömmit tillbaka med svar. Ganska riktigt, hän fann
den lilla lappen under svalans vinge och läste jungfru
Ljuslätts hälsning.
Ack, så bedröfvad hän blef, den snälle riddar Guld-
knapp 1 Hän beslöt att genast rida hem; hän behöfdes
icke här, men hän behöfdes hos jungfru Ljuslätt.
Och så vände han ryggen åt södern och näsan åt
norden och red genom dagar och nätter, tills han stan-
nade utanför borgen där jungfru Ljuslätt bodde. Lefde
hon?
Jo, hon lefde, hon var frisk, hon gick omkring
som förr, men . . .
Det låg något under detta »men» som riddar Guld-
knapp måste få reda på. Han försporde sig hos den
trogna Blanka, och hon berättade gråtande, att hennes
unga matmor var mycket förändrad. Hon hade värit
borta en tid, ingen visste hvar, och när hon kom till-
baka, var hon så underlig. Men han kunde se själf,
ty där kom hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
