Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUNGFRU LJUSLÄTT 145
Hermes små tärnor gräto och alk hennes folk
sörjde. Det hade värit bättre, om hon legat under den
gröna torfvan.
Slutligen kunde riddar Guldknapp icke längre stå
ut med allt detta sörjande. Hän beslöt att försöka leta
upp den eller de, som voro orsaken tili jungfru Ljns-
lätts förvandling. I denna afsikt tog hän med.sig sin
snälla hund, Snapp, och vandrade med honom utåt
bygden, låtande slumpen styra deras steg.
Lange genomströfvade hän skogarna, och Snapp
snusade ifrigt längs marken. På en gång uppgaf hunden
ett glädjeskall, och då Guldknapp såg efter orsaken,
fann hän på buskarna långa guldglänsande hårstrån,
som hän strax igenkände vara Ljuslätts. Här hade hon
alltså gått fram; hän hade blott att följa spåret och se
hvart det ledde.
Efter ihärdigt sökande kom hän tili en öppen plats
i skogen, på ena sidan stängd af en hög sten. Det var
gårdsplanen tili häxornäs boning. Hän såg, att här
måste finnas människor, ty marken var upptrampad,
och här och där lågo bortkastade ben och halfätna
grodor. Ändtligen fann hän något, som liknade en
dörr i klippan och bultade på.
Hvem där? frågade en gäll röst.
En vandringsman och hans hund, svarade
riddaren.
Hvad är ert ärende? spordes vidare där-
inifrån.
Att begära underjordiska makters hjälp vid
jakten efter lyckan.
Häxorna, som nosade en affär, öppnade dörren,
och Guldknapp steg in. Han kunde icke afhålla sig
10. T. Topelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
