Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAFAELS ÄNGLAR 157
hän gick hvar dag och undrade att icke där syntes
några knoppar. Gerda, som var sju år, ville ha äpplen
i sin trädgård och hade satt fem äppelkärnor, som hon
nu gick och väntade på. Och den lille minste, Hjalmar,
som hara var fem år, ville helst ha kräm och russin i
sin, men syskonen upplyste honom om, att sådant inte
brukade växa i trädgårdar.
När huset var färdigt, blef där invigningsfest med
många gäster, med tai och skålar, traktering och ku-
lörta lyktor om kvällen. Barnen hade mycket roligt,
och voro inte så medgörliga, som annars, när tiden
kom, att de skulle säga godnatt.
Rafael, som den äldste, fick vara uppe tills gästerna
gått. När gamle morfar tog afsked, kysste hän hjärtligt
sin dotter, Rafaels mamma, och sade: Så önskar
jag er då Guds välsignelse och att alla goda änglar
måtte bo i ert kära heml
Rafael stod bredvid och hörde dessa ord och gömde
dem i sitt minne. Men hän var så sömnig, att hän
inte tänkte vidare på dem, otan sade godnatt tili pappa
och mamma och seglade snart i sin lilla säng tili Nukku
Matti på Fjäderholmarna.
Nasta dag runno honom morfars ord i sinnet.
Han gick tili sin mamma, som vattnade blommorna i
salen och sade:
Mamma . . .
Ja, min gosse. Hvad viii du?
Mamma, vi ha glömt en sak, då vi byggde huset.
Jaså. Hvad kan det vara?
Ett rum åt änglarna.
Mamma ställde sprutkannan ifrån sig och såg frå-
gande på Rafael.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
