Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 SOMMARSJÖ OCH VIKTERSNÖ
Hvad menar du?
Jo, tror du inte, att änglarna vilja bo hos oss?
Det hoppas jag, att de vilja göra.
Men . . . så ha vi ingen kammare åt dem!
Min gosse, du vet, änglarna behöfva inte syn-
liga rum, de kunna bo öfverallt, ja, ini vara hjärtan,
om vi äro riktigt goda människor .. .
Rafael såg tviflande ut. Då måste de ju vara
förskräckligt små, mamma 1 Men de äro ju stora, större
än du och jag äro de inte?
Jo, det måste mamma medgifva.
Och då måste vi ha ett riktigt rum, när de
komma tili oss. Mamma... och Rafael såg upp
med ett alldeles oemotståndligt uttryck i sinä klara
ögon får jag bygga åt dem ett litet rum på vinden ?
Icke stort, ty vi kunna ej taga emot dem alla på en
gång, men så där för en tio eller tolf! Det skall bli
så vackert, att Gud själf skall vilja komma och bo där,
men för honom blir det nog aldrig stort och vackert
nog, men för änglarna.. .! Mamma, säg, att jag får
göra det!
Nu fanns där på vinden ett vackert, ännu icke
inredt rum med utsikt åt soluppgången. Mamma tala-
de med pappa, och de kommo öfverens om, att Rafael
skulle få inreda det tili gästrum åt änglarna. Det var
säilän de kunde neka sitt älsklingsbarn något, isynner-
het när hans önskan var så vacker och osjälfvisk som nu.
Man skulle sett Rafaels glädje, när hän hörde, att
hän skulle få ordna det vackra rummet så, som hän
själf ville detl Hän beställde strax ljusblå tapeter och
klippte med mycken omsorg små guldstjärnor, som hän
klistrade upp här och där, för att det skulle likna him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
