Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en och annan stjerna tindrade redan öfver skogsbrynet och
aftonvinden började blåsa kall. Olof steg upp och gick
långsamt med sänkt hufvud ned, för att samla ihop sina får.
Plötsligt träffade en sträf röst hans öra.
— Trodde jag inte det, att den sakramenskade pojken
skulle söla i qväll igen! sade den.
Olof såg upp; ett stycke från honom höll på landsvägen
en vagn, hvari satt en äldre man med militäriskt utseende;
bredvid vagnen stod Mats Larsson på Bredgård; det var han,
som hade fällt de hotande orden.
Den gamle herrn tycktes ställa en fråga till Mats
Larsson, den denne besvarade; derpå ropade den dumdryge bonden
till Olof:
— Kom hit, pojke! Herr majoren vill tala vid dig.
Olof lydde utan fruktan. Han var i ett skutt öfver
gärdesgården och framme vid den främmandes vagn.
Det var en hederlig och bottenärlig uppsyn på denne
gamle krigsbuss med den styfva hållningen och det gråsprängda
skägget. Under de väldiga ögonbrynen framtittade ett par
vänliga klipska ögon, dem han mönstrande häftade på den lilla
herden, då han sade:
— Klen vara, förbannadt klen vara. Blek om näsan
som en utdansad fröken och mager som en extra-ordinarie vid
verkena. Duger inte! Hvad har du för dig, min gosse? Vallar
får? godt nog för den, som ingenting annat duger till. För
sjuhundra millioner granater, i min ungdom var det annat!
Då bar en tolfåring redan musköten på arm och var inte
ledsen vid att lukta krutrök. Men inte vallade han får inte —
nehej, munsjör, det gjorde han inte. Du skulle ha sett mig
vid tolf år — det var i Finland 1808, jag följde med far min
i kriget — för sju skock svedda granater, det var ett lif!
Men också slogos vi för vår fädernebygd. Skulle tro, det ännu
finnes någon som minnes, huru gamle Gösta Stolpe, som nu
inte duger till att hugga svansen af en katt en gång, vid tolf
års ålder högg ned ryssar — men det der skall du få höra
en annan gång, om vi träffas mera här i verlden. Hör du
pojke, jag tycker om din uppsyn, fast den är vattenlagd:
blicken talar om ett godt hjertelag — ser ni, god’ vänner, jag
är stor fysionomist, ska’ jag säga. Jag tycker om dig. Hvad
är far din?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
