Det var nämligen majorens älsklingsidé, att Olof skulle bli militär och "hjelpa till med att ta tillbaks Finland från de förbannade rysskarnaljerna"; men då gossens håg med mäktig kraft låg åt studier, så fogade sig gubben derefter; inte ville han i en så vigtig sak tvinga någon emot sin böjelse. — Du skall naturligtvis beträda den bana, der du tror dig mest kunna gagna ditt land — och det är lika naturligt den, du mest längtar till. Hvad man har håg för, det kan man. Efter som nu olyckligtvis boken behagar dig mer än värjan, så må du då i Guds namn välja den — men det säger jag dig: blir du en sådan der utstuderad pedant, som skådar all verlden genom ett vördnadsvärdt bokdam, som bedömer menniskor efter deras laudatur och inte efter deras hjertelag och som så har odlat sitt teoretiska förstånd, att det sunda bondvettet farit för hin i våld — då får du inte komma öfver min tröskel mera, det säger jag dig på förhand. Hågen att studera, en gång väckt hos Olof, tillväxte med hvarje dag. Näst majoren var boken hans allt. På Carlsborg fanns ett temligen ansenligt bibliotek, som tillhört "salig majorskan" eller "salig Adelaide", snm majoren kallade sin aflidna hustru (ty sjelf läste han föga annat än tidningar); Olof befriade detta från sitt "vördnadsvärda damm" och se, det befanns innehålla samlingen af alla verldens yppersta skalder! Hvilket fynd för Olof! Snart hade han genomläst allt, så mycket han förstod, ty der fanns mycket på främmande tungomål. Hvilken hänförande berusning, då han stundom igenkände en och annan tanke, som förut legat outredd i hans egen själ, och för hvilken han nu fick ett sannt uttryck! Mycket, som förut varit dunkla aningar och virriga frågor i hans inre, framstod nu i sanningens bländande ljus. Här i det ensliga biblioteksrummet på Carlsborg var det Olof första gången tänkte på att gifva någon slags form åt sitt alltmera uppklarnande inres drömbilder; här var det han författade sitt första poem. Förut hade han ej haft någon idé om hvad versbyggnad eller i allmänhet poesiens yttre framträdande på papperet ville säga. Men han behöfde ej lång tid för att orientera sig på detta område. Visserligen utmärktes hans första små dikter mera genom ren och skär känslovärma, än genom formel fulländning, och väl föreföll stundom det hela oklart och oredigt, men här och der framblixtrade dock en eldgnista genom dimman, som