— Jag menar bara, sade den beskedlige mannen helt oskyldigt, att Arne då hade sina hundratusen qvar, medan han nu deremot förlorat dem genom sin process. Det är derföre som nu Maria Ivarsson passar bättre. På en så stupid slutsats kunde naturligtvis ett fruntimmer med någon aktning för sig sjelf ej svara. Lagmanskan ryckte på axlarne med en medlidsam min, svepte med överlägsenhetens majestät kappan omkring sig och lutade sig beqvämt tillbaka i vagnen. Så hämnas en förolämpad sensitiva. Lagmannen borde verkligen känna sig förödmjukad. Men lagmannen var nu en gång för alla en låg, känslolös, träaktig varelse; han gnolade halfhögt på en Bellmansvisa och — såg inte förödmjukad ut alls! Emellertid hann lagmanskan ej länge tänka på den effekt hennes teaterfint borde ha gjort, ty vagnen stannade och hennes äreförgätne man hoppade ur. Hon svepte om sig alla sina shawlar, räckte ut handen och sade otålig: — Nå, hvarför lyfter du mig inte ur vagnen? — Bevare mig Gud! smålog lagmannen. Ett vidrörande — och kronbladen falla. Den sårade stoltheten gjorde ett underverk: lagmanskan tog fart och hoppade ur vagnen utan all hjelp. Det hade visst aldrig händt förr. — Se, det gick! sade lagmannen godmodigt skrattande. — Du behöfver inte följa mig, min vän, sade hans hustru i blid och mjuk ton, ty kusken hörde på. Jag vill inte, att du för min skull skall sakna något nöje; pastorns brädspel väntar dig. Skicka hit vagnen sedan, så får den föra mig hem. Hon draperade sina shawlar omkring sig och inträdde i huset. Rummet, hvari hon befann sig, var litet, men snyggt och prydligt möbleradt; öfverallt i den minsta småsak röjde sig denna behagliga smak, som gör sig gällande, om än medlen äro aldrig så små. Spiseln var hvitmenad och klädd med doftande björklöf, mellan hvilka blåkint framtittade. Fönstret stod öppet och insläppte den friska sommarluften och det vänliga solskenet; en nyss utsprucken törnros tittade nyfiken ut genom rutan till sina vänner ringblommorna på rabatten utanför stugan, och grönsiskan i buren drillade för sin fagra vän så vackert han kunde.