Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Malisen påstår ju att presterna älska mörker, svarade
Ada leende.
— Presterna ja, men din kära vän, som tänker bli prest
och ännu ingen examen tagit —
— Jag vill inte råda honom att bli mörkrädd, fast han
är bara student, inföll Ada ifrigt och tillade med komisk
värdighet: Dessutom — så länge han är min fastman, skall min
bild omsväfva honom öfverallt och för dess strålar måste det
tjockaste mörker skingra sig.
— Nåja, min saga är i alla fall snart slut och med den
hans plågotid. Hör på nu, jag har bara några ord att tillägga.
Jag var vid den tiden nyss fyld tjuguett år, men jag
vet inte hur det kom sig, att jag föreföll mig sjelf så mycket
äldre. När jag var bland mina jemnåriga och såg deras
hjertliga glädje, kände jag mig ibland olycklig öfver att inte kunna
deltaga deri; men jag hade på sista tiden kommit så långt från
alla ungdomliga fröjder, att de nu mera voro mig främmande.
Jag kände en tröstlös tomhet, hvarthän jag vände mig i
verlden, och jag förstod, att jag behöfde ett verksamt lif att fylla
den med. Jag fördjupade mig i hushållsbestyr, men ack! min
far och jag voro ensamma, vårt hem hade snart inte tillräcklig
sysselsättning åt mig. Jag försökte läsa, men detta gaf
alltför fritt spelrum åt mina tankar. Rådlös blickade jag omkring
mig åt alla sidor efter ett lifsinnehåll. Jag fann snart hvad
jag sökte. Henrik Elfman hade genast vid min ankomst till
Åbo uppsökt mig; han tillhörde dem, som länge och djupt
förvara det intryck, de en gång fått. Vi blefvo goda vänner.
Det var någon ting så redbart och förtroendeingifvande i hans
hela väsen; man hade så lätt att känna sig systerligt stämd
mot honom. Han bad mig bli hans hustru, men jag nekade.
Jag ville inte göra honom olycklig. Jag älskade honom ju
inte. Det kom till en förklaring mellan oss. Jag berättade
honom historien om min ungdomskärlek, jag ansåg det som
min skyldighet. Sedan han hört den, bad han mig uppskjuta
med att gifva honom ett bestämdt svar. Han påstod sig vara
öfvertygad om, att vi begge hade att söka lyckan vid
hvarandras sida. För sin del nöjde han sig med litet. Han skulle
aldrig vilja inkräkta det första rummet i mitt hjerta, det som
var invigdt åt den dödes minne; det andra rummet var nog
för honom. Huru han talade, så lät jag öfvertyga mig; jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
