Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bad om ett års betänketid. Ett år är en lång tid; många sår
hinna gro igen, många nya plantor slå rot derunder. Under
detta år lärde jag mig känna och älska Henrik — så som jag
nu mera kunde älska, och när betänketiden var slut, var jag
hans fästmö. Under ett tjuguårigt äktenskap hunno vi väl
pröfva vådan af detta steg, men jag är lycklig öfver att veta,
att ingendera af oss ångrat det.
*
Ja, nu är sagan slut, min lilla flicka, sade mormor och
lät Ada kyssa sina händer till tack. Det är bara sens moralen,
som fattas, och den lyder så här: bry dig inte om att släppa
till tårar, om också fästmannen din skulle resa från dig på tre
veckor; tillfällen kunna komma, då du behöfver dem bättre.
— Seså, flicka, upp med dig nu — det är ju full skymning!
Se der, tänkte jag inte det — barnet har gråtit! Och det
medan jag predikat som bäst mot tårar. Nej, jag duger då
inte till predikant, det märker jag. Seså, låt bli mig, flicka
— det är inte värdt du smeker mig, jag talar aldrig om sagor
mer. Och nu är skrinet igenlåst, och ingen får nå’nsin titta
derin; det kan vara nog, att du gjort det. Gå din väg nu;
Harald blir otålig i sin arrest, om du inte skyndar dig att
befria honom. Blir han ond för att du dröjt länge, så skyll
på mig. När småbarnen få bannor, bruka de ju gerna gömma
sig bakom gamla mormor.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Oct 27 18:14:35 2025
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sormlbyhi/0131.html
