Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Förslag till Kungl. Maj:ts kungörelse angående undervisningsplaner för rikets allmänna läroverk och de kommunala mellanskolorna - Första delen: Allmänna anvisningar - II. Undervisningen - i. Lärjungarnas självverksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
jungens förmåga att på egen hand planlägga och bedriva ett arbete under ut-
nyttjande av de kunskapskällor, som kunna stå honom till buds.
För arbetsböckerna bör ingen bestämd typ fastställas. De kunna variera
från en vanlig, snyggt skriven anteckningsbok till böcker av större format,
avsedda att även illustreras med teckningar, kartskisser, diagram m. m. I vil-
ken utsträckning arbetsboken skall rättas av läraren, må bero på lärarens om-
döme; dock torde det icke vara lämpligt, att uppenbara sakfel eller språkfel få
stå kvar oanmärkta.
I huru vidsträckt omfattning den här beskrivna metoden bör och kan komma
till användning, är en sak, som erfarenheten får utvisa. I den mån det visar
sig, att metoden främjar lärjungarnas arbetshåg, möjliggör större individuali-
sering och på ungefär lika lång tid skapar arbetsresultat, som äro likvärdiga
med den äldre metodens, må den i stegrad omfattning prövas och praktiseras.
Dock är det synnerligen viktigt, att något tvång icke förekommer. Det gäller
också att se till, att det hela icke leder till mekanisering, schablon och ren tek-
nik. Av vikt är, att ifrågavarande metod icke i något ämne blir den enda
utan användes vid sidan av andra. Lärjungarnas tysta arbete får under
inga förhållanden drivas därhän, att det levande ordet försvinner ur skol-
arbetet och ingen plats blir kvar för lärarens personligt påverkande under-
visning, utredningar och synpunkter. De sammanfattande förhören ha ock-
så sin givna och förblivande uppgift i undervisningen. En förnuftig kombina-
tion av klassundervisning och individuella arbetsuppgifter torde i regel kunna
sägas vara den lämpligaste undervisningsformen.
Vidare måste även framhållas, att de olika läroämnena icke lika väl lämpa
sig för den ifrågavarande metoden. För språken torde den överhuvud knap-
past kunna komma i fråga; för aktiviteten hos lärjungarna sörjes ju här i regel
på annat sätt. I fysik och kemi tillgodoses lärjungarnas självverksamhet ge-
nom laborationerna, i matematiken genom räkneövningarna. Mest använd-
bart torde det här ovan beskrivna förfaringssättet vara i geografi, biologi och
modersmålet. Däremot synes historien endast i mera begränsad omfattning
passa för här berörda arbetsmetoder; både på högre och lägre stadier kommer
detta ämne bäst till sin rätt genom det muntliga föredraget, såväl lärarens som
lärjungarnas. Även för kristendomskunskap är den muntliga undervisningen
av så stor betydelse, att det kan ifrågasättas, om arbetsanvisningar och ar-
betsböcker passa för detta ämne med dess säregna och ömtåliga karaktär.
Vid anlitandet av den beskrivna undervisningsmetoden kunna försök göras
att under någon del av terminen samtidigt behandla sammanhörande partier
inom två eller tre ämnen, med relativt fritt disponerande av den åt dessa äm-
nen anslagna tiden (samlad undervisning). Förutsättningen är naturligt-
vis, dels att en och samme lärare undervisar i flera ämnen i klassen, dels att
kursfördelningen i vederbörande ämnen medger en dylik anordning. Om t. ex.
samme lärare undervisar i modersmålet, historia och geografi i klass l5
, kunna
Balkanhalvöns och Italiens geografi samt grekernas och romarnas historia
under forntiden sammanflätas med varandra, varjämte i modersmålet stoff för
läsningen samt ämnen för uppsatsövningarna kunna hämtas från dessa om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
