Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Speciella frågor - 1. Radioteatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
III. Speciella frågor.
Rundradioutredningen sammanför här nedan en del frågor, som alla i olika
avseenden beröra radioprogrammet och som äro av den beskaffenheten att de
kräva en särskild behandling.
1.
Radioteatern.
I sitt yttrande över »1933 års teaterutrednings betänkande, del I» framhöll
rundradioutredningen, att den ansåge det synnerligen önskvärt, att det sam-
arbete, som för närvarande ägde rum mellan radion och Kungl. dramatiska
teatern, finge fortgå och vidare utvecklas. Utredningen framhöll därjämte,
att detta samarbete måste få en särskild inriktning, därför att man så små-
ningom genom långvarigt och flitigt experimenterande vunnit erfarenhet om
betingelserna för utsändning i radio av dramatiska verk och således numera
finge betrakta radioteatern som en självständig konstform med sina säregna
uttrycksmedel och sin speciella teknik. Då emellertid yttrandet på denna punkt
var skäligen knapphändigt, torde en närmare utveckling av utredningens syn-
punkter icke vara ur vägen.
Utredningen vill till en början konstatera, att inom radioprogrammet hos
oss ett utrymme ägnas åt framförandet av dramatiska arbeten av olika slag,
som har få motstycken inom andra länder, samt att radioteatern i sitt val av
repertoar målmedvetet sökt sträcka sig ut över snart sagt alla områden, där
dramatisk framställning med fördel kan komma till användning. Sedan en
särskild teateravdelning upprättats inom programavdelningen, har den expan-
siva tendensen beträffande denna art av programinslag år från år blivit allt-
mer betonad.
Av alla tecken att döma har radiopubliken ställt sig sympatisk inför ra-
dioteaterns utveckling. Det vill förefalla, som skulle radions teaterprogram
hos det stora flertalet lyssnare vunnit i uppskattning, ju mer förtrogenheten
med den i början ovana framställningsformen vuxit. Den kritik, som förekommit,
kan heller icke sägas ha riktat sig mot verksamheten som sådan utan snarare
endast tagit sikte på vissa sidor av densamma. Förhållandet att radioteatern
söker sin publik i hemmen medför åtskilliga spörsmål av ömtålig natur, och
det är ofrånkomligt, att en pjäs, som skall framföras i radio, måste uppfylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
