Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vladimir Lidin: En människoson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÄNNISKOSON 141
Grisjka svarade:
— Vad ska man annars göra med dem?
— Men tänk, om man skulle göra på samma sätt
med dig också.
— Har man kanske inte gjort det? De små plågar
man alltid värst.
Han satt på bänken, nyklippt, med stor måge.
Skvorez sade medlidsamt till honom:
— Ett odjur är du, ett odjur, det är riktigt sagt.
När ska man kunna skrapa fram människan ur dig?
I kvällsskymningen slog han fast klackjärn på
arbetsbasens stövlar. Denne bodde i samma hus, och
Skvorez sade åt Grisjka att gå till honom med dem.
Grisjka kastade stövlarna över axeln och gick bort.
Han gick i kvällsskymningen och kom inte tillbaka.
Skvorez ville inte äta utan honom och begav sig
till arbetsbasen för att höra efter, om Grisjka
lämnat stövlarna. Basen var inte hemma, men hans
hustru sade, att Grisjka inte varit där. Då gick
Skvorez för att söka reda på Grisjka. Många hade
sett honom, där han gått med stövlarna över axeln,
och de hade trott, att han var på väg med dem
till någon kund. Brandsoldaten vid porten hade också
sett Grisjka. Han hade förundrat sig över pojkens
ojämnt klippta hår. Skvorez sökte honom långt in på
natten, men fick inte tag på honom och återvände
ensam hem.
På morgonen gick han åter ut för att söka honom.
Det var torgdag. Den tryckande gryningen började
redan att ryka i blått. De rödbruna, stubbade
åkrarna lågo glädjelösa utanför staden. Skvorez gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
