Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vladimir Lidin: En människoson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
VLADIMIR LIDIN
runt torget, trängde sig fram i trängseln. En blind
tiggares mjölkfärgade starrögon stirrade uttryckslöst
ut i luften, och han gnolade entonigt till sitt
strängaspel. Många uthungrade, jämmerliga varelser i
soldatrockar och skärmmössor tryckte sig intill vagnarna.
Rockarna räckte dem ända till hälarna,
skärmmössorna till näsan. Bönderna sökte jaga bort dem.
Skvorez gick och tittade under mössorna.
Gubbögon sågo på honom under de trasiga skärmarna
— munnarna voro betäckta med utslag. Han gick
vidare och led och vinkade avvärjande med
handen, som om han ville jaga från sig sitt
medlidande. Om man bara kunde samla ihop alla dessa
skabbiga kattungar och hemlösa valpar, ge dem
ordentligt med mat och låta dem leka så mycket de
ville, som valpar böra göra, för att inte tunga
bond-tankar dystert skola stirra fram ur deras gamla ögon.
Och han gick vidare och vinkade med handen. Det
var åter olidligt hett. Den grådaskiga floden torkade
ut. Skvorez gick över torget ned till stranden. Sträva,
lilafärgade tistlar växte där, och plötsligt fick han
syn på den välkända mössan med rödgardiststjärnan
och sina utslitna filtstövlar under en buske, i
Grisjka sov. Skvorez böjde sig ned över honom.
Han betraktade pojkens slumrande ansikte. Det
fårades redan av en gammal bondes rynkor, och den
smutsiga knytnäven hade han lagt under kinden.
Plötsligt öppnade Grisjka ögonen, såg på Skvorez.
Blicken blev stickande. Han drog upp knäna under
hakan, som om han ville skydda sig mot ett slag.
och rörde sig inte. Skvorez sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
