Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vladimir Lidin: En människoson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Nå, ditt djur, varför har du sprungit hemifrån?
Är du inte nöjd med kosten?
Grisjka låg kvar och teg. Skvorez slog sig ned
bredvid honom.
— Vill du inte säga mig, varför du gick hemifrån
och vad du gjort med stövlarna?
Då satte sig Grisjka plötsligt upp och tryckte
händerna mot marken.
— Slå mig, din djävel, sade han elakt. De har
tagit stövlarna från mig, och jag vill inte vara hos
dig, jag ska till Sysran. Det har kommit nya
hungrande hit i dag, och jag ska gå med dem.
Han fnös, och plötsligt runno ilskna tårar ur hans
ögon. Han torkade av dem med ärmen, sneglande på
Skvorez, beredd att bita till som en hund, om denne
skulle slå honom. Men Skvorez satt orörlig, han såg
på pojken med små springor bakom glasögonen
och blinkade så medlidsamt, att tårarna höllo på att
tränga fram under ögonlocken.
— Du är allt bra dum, Grisjka, sade han efter
en stund. Varför skulle jag slå dig, om man tagit
stövlarna från dig? Vi ska göra andra åt basen, men
låt oss för guds skull gå hem. Vart ska du ta vägen,
du kommer att gå under som ett höstblad. Ser du
inte, så många det är, som går efter bröd. Tusentals
är på väg, bara några hundra kommer fram.
Grisjka satt vid hans vänstra sida, och hans
skuldror sköto fram med skarpa hörn.
— Jag ska gå med de hungrande, sade han som
en grym bonde, och vi talar inte mer om den saken.
Jag vill inte gå med dig, om du också ger mig den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
