Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrej Platonov: En mästares tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i68 ANDREJ PLATONOV
mustascherna med en brödkant. Han hade nyss ätit
middag: potatis och gurka.
— Man kanske kan ha användning för dem,
svarade Zachar Pavlovitj.
Snickaren tuggade på brödkanten och sade:
— Ja, de skulle nog behövas för att skydda
gravarna! Mina pojkar gjorde sig en gång i ordning för
nattvarden — alla gravarna på kyrkogården sölade
de ned fördenskull.
Zachar Pavlovitj s svårmod var starkare än
med-vetandet om det gagnlösa i hans arbete, och han
fortsatte att yxa till pålar långt in på natten —
så länge han orkade. Om han inte’ arbetade,
strömmade blodet från händerna upp i huvudet på honom,
och han började tänka så djupt om allt på en gång,
att han blev yr och en mjältsjuk fasa steg upp i hans
hjärta.
Då han på dagen drev omkring på den solbelysta
gården, kunde han inte göra sig fri från den tanken,
att människan uppstått ur en mask, att masken var
ett enkelt, hemskt rör — ett enda tomt, stinkande
mörker. Då han betraktade husen i staden, upptäckte
han, att de påminde om slutna, igenspikade likkistor,
och han var rädd att sova i snickarens hus.
Den djuriska, arbetsdugliga kraften, som inte fick
något utlopp, frätte Zachar Pavlovitjs själ. Han led
av en beständig oro och plågades av beklämmande
känslor, vilket aldrig hände, när han arbetade. Han
började hemsökas av drömmar: han såg sin fader,
gruvarbetaren, ligga döende, medan modern sprutade
mjölk på honom ur sina bröst, för att han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
