Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andrej Platonov: En mästares tillkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN MÄSTARES TILLKOMST 185
vakna till liv. Men fadern sade ilsket till henne: »Låt
mig åtminstone få dö i fred, ditt as!» Sedan låg han
länge och kämpade med döden. Modern stod över
honom och frågade: »Sker det snart?» Fadern
spottade med en martyrs förbittring, lade sig med
ansiktet nedåt och sade: »Begrav mig inte i mina
kläder. Ge dem åt Zachar!»
Det enda, som skänkte Zachar Pavlovitj glädje, var
att sitta på taket och se ut i fjärran, där vilda
järnvägståg ibland flögo förbi två verst från staden.
Vid hjulens rullning och lokomotivets hastiga
andetag ryste han av välbehag, och ögonen fuktades av
lätta, ömma tårar.
Snickaren började alltmer intressera sig för sin
hyresgäst och gav honom mat från sitt bord, utan
att ta betalt därför. Första gången spottade
snickarens pojkar i Zachar Pavlovitjs kopp, men fadern
steg upp och slog tigande med knytnäven en bulnad
i den äldste sonens panna.
— Jag är själv en människa som alla andra
människor, sade snickaren lugnt och satte sig igen på sin
plats. Men jag har fött såna odjur, förstår du. En
vacker dag tar de livet av mig. Titta bara på Fedjka!
Stark som en djävel. Och var har han fått så mycket
kraft ifrån — sedan barndomen lever de på
fattig-manskost...
Det första höstregnet började. Inte i tid, utan
nytta — bönderna hade för länge sedan dragit bort
till främmande trakter, många hade dött på vägarna
och inte kommit fram till gruvorna och den brödrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
