Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Panteleimon Romanov: Den blåa klänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204 PANTELEIMON ROMANOV
Såret var dödligt. Alena fördes till sjukhuset, där
hon långsamt tynade bort.
III
Hela byn tyckte synd om Spiridon, och man talade
om olyckan, som drabbat honom. Hans hem blev ju
utan husmor.
Grannarna tittade ofta in till honom, där han satt
ensam, med sänkt huvud, och talade om att det nog
skulle bli svårt för honom att sköta sitt hushåll utan
någon hjälp, att han måste gifta sig — han var ju
inte gammal än... Han kunde fria till Katerina
Solov-jov. Hon var snäll och arbetsam, men hon hade tre
barn. Om han ville, kunde han ta Stepanja. Hon hade
bara en pojke, och när han växt upp, kunde han
göra nytta för sig.
Men Spiridon ville inte höra på dessa förslag.
På tredje dagen fick han besöka den sjuka.
Sjuksystern i sin vita röck förde Spiridon längs
den långa korridoren, och han gick försiktigt på tå
bakom henne i sina stora stövlar och med mössan i
handen. Då hon stannade framför den sista dörren,
stannade också Spiridon. Han såg på mössan, som
om han inte visste, vad han skulle ta sig till med den,
och på sina stövlar, om han inte lämnat spår efter sig.
Som om han mera oroades för det rena sjukhusgolvet
än för det förestående mötet med den döende hustrun.
Systern gick in till den sjuka. Genom den öppna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
