Hos Spågumman. Kvinnofrågan / 15 (1902) Author: Adèle Wilhelmina Weman Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han:

Förnuft och sinnen åt dig han gifvit, men sämre vara än jag har fått. Just därför också det klart står skrifvet, att du är ämnad till piga blott åt mig, som danats till Guds beläte och satts på skaparens härskarsäte högt öfver fågel och fisk och fä. Den platsen är du för klen att klä’.

Hon:

Bevis ej finnes för hvad du säger. Det må så vara, att jag ej äger din muskelstyrka i armen min. Men stora värk dock af mig utföras och därför bör ej af dig afgöras mitt kall och öde, mitt ve och väl. Jag är din like och ej din träl.

Han:

Min like aldrig jag dig skall kalla, ej alls för storvärk du duglig är, och dina själsegenskaper alla blott äro lappri — förlåt, ma chére. Du duger blott inom kökets gränser, i skvallersällskap och konferenser, där list och ränker och hyckleri’ som hedersgäster inbjudna bli.

Hon:

Än dina bragder! Månn’ de väl tala opartisk granskning vid full-ljus dag? Bör man som storvärk kanhända mala de usla vanor af alla slag i hvilka du dig för hvar dag sänker: när kropp och själ du i ruset dränker, när tobaksgiftet din herre är — och spel och svordom dig njutning bär.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>