Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRIGET. 31
det spanska ämbetsmanna- och prästväldet, har visat sig
alltfor lockande och kommit en del svaga hjärnor bland
Unionens ledande män att svindla. Skulle detta hafva till
följd, att Förenta Staterna började sträfva efter
landvinningar i Stilla Hafvet och till den ändan började förse
sig med en stor krigsflotta och en ännu större här, så
skulle det pågående kriget blifva af en ödesdiger, men
föga glädjande inflytelse för den stora republikens framtid.
Ännu värre skola med all sannolikhet dess följder
blifva för det olyckliga Spanien. Dess nederlag synes
oundvikligt, äfven om tillfälliga segrar till någon tid
kunde upphjälpa dess utsikter, och för den hjärtlösa
grymhet, hvarmed det så länge misshandlat sina besittningar
bortom hafvet, synes det nu skola lida ett välförtjänt
straff genom förlusten af hela sitt kolonialvälde. Med den
svåra kränkning, som därmed tillfogas det öfver alla
rimliga mått uppdrifna nationella högmodet, skall säkert äfven
följa en fullständig ekonomisk ruin. Men ekonomiska
välfningar pläga gärna föda af sig politiska revolutioner,
icke minst hos ett folk med så hett blod och med så föga
vana vid lugn undergifvenhet under laglig ordning som
det spanska. Den välmenande drottning Maria Christina,
en österrikisk prinsessa, som efter sin gemål Alfonso XII:s
död 1885 styrt landet såsom regentinna under sin efter
faderns död födde son Alfonso XIII:s minderårighet, är
säkerligen den mäst aktningsvärda regent, som Spanien
haft på mer än hundra år, äfven om hon med skäl
tillvitas att alltför undergifvet följa det katolska
prästerskapets förmaningar. Mot den trohet, hvarmed hon vakat
öfver Spaniens konstitutionella författning, är intet att
anmärka, och under hennes styrelse har Spanien hittills njutit
ett mera varaktigt lugn än förut under hela detta
århundrade. Men under den lugna ytan jäser det, och
inbördes fientliga makter vänta blott på ett tillfälle att jaga
bort den nuvarande regeringen, för att sedan med
ursinnig förbittring falla öfver och bekämpa hvarandra. Ett
olyckligt krig med dess förluster skall tyvärr säkert gifva
dem detta tillfälle. Å ena sidan väntar tronpretendenten
don Carlos, hufvudmannen för en gren af konungahuset,
som på 1830-talet under en tvist om arfsrätten till kronan
förjagades ur landet, på en kallelse af sina talrika
anhängare, för att med eld och svärd bana sig väg till sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
