Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I nästa ögonblick, ännu med läpparna varma av
hans kyss, befann hon sig i en flock av unga män
som trängdes och knuffade varandra, och ingen
tycktes fästa den ringaste uppmärksamhet vid henne. De
kommo in i hallen bakifrån, utan att den tillfälliga
gruppen skingrades, och styrde långsamt kurs uppåt
en sidogång.
Det var en fullpackad, illa upplyst hall i fason som
en lada, och den rökfyllda luften gjorde att allting
tog sig underligt förvridet ut. Hon tyckte att hon
var nära att kvävas. Hon hörde gälla rop från
pojkar som sålde program och sodavatten och ett starkt
sorl av manliga basröster. En röst höll tio mot sex
på Joe Fleming. Det lät så entonigt hopplöst, tyckte
hon, och det gick plötsligt en rysning av välbehag
genom henne. Det var hennes Joe som alla voro
rädda för att hålla emot.
Det var också annat som kom henne att rysa av
välbehag. Hennes blod liksom eldades av det
romantiska, äventyrliga — det okända, hemlighetsfulla,
fruktansvärda — då hon trädde in i denna lokal för
män där ingen kvinna fick visa sig. Och ännu mera.
Det var den enda gången i sitt liv hon vågat företa sig
något dristigt. För första gången överträdde hon de
gränser som utstakats av den strängaste bland alla
tyranner, den arbetande klassens konvenanslag. Hon
blev rädd och det för sin egen skull, fastän hon för
ett ögonblick sedan endast hade tänkt på Joe.
Innan hon visste ordet av var hon vid ändan av
hallen och hade gått uppför ett halvt dussin
trappsteg in i ett litet kapprum. Det var fullpackat ända
till trängsel — av män som deltogo i spelet i en
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>