Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Butiksinteriörer förr och nu
33
emellertid åren med framgång attackerat. Man hade knappast tänkt på att
anpassa dessa hyllfack efter skilda varuslag och vad de bastanta
utdrags-lådorna för mjöl, socker och andra specerier angår varierade de på sin höjd
till storleken.
Ett sådant sakernas tillstånd inbjöd icke i och för sig till ordning. Allt
berodde därvidlag på butikens folk. Var innehavaren och hans medhjälpare
ordningsmänniskor, så gick det naturligtvis att hålla reda i hyllfack och lådor.
Saknades detta naturliga ordningssinne, så kunde oredan bli fruktansvärd,
då kunde de mest olikartade varor och föremål trängas sida vid sida, då
kunde det vara förenat med de största svårigheter att finna vad man sökte.
Helhetsintrycket blev otillfredsställande, expedierandet drog onödigt mycken
tid, varuvärden försummades och spillet blev onödigt stort.
Taket — och det är kanske vad man bäst minnes! — hade omsorgsfullt
tagits i anspråk för varulagring och varuexponering. Där hängde mindre
ömtåliga livsmedel, där hängde enklare klädespersedlar och träskor, redskap,
verktyg, bleckkärl. Så var det ofta i städernas affärer, så var det alltid i
landsortens.
Hade den gamla speceriaffären sin särskilda odör och sin omisskännliga typ.
så hade den gamla garn- och vävnadshandeln det icke mindre. Och liksom
speceriborsten lockade i sitt gatuhörn, så ledde den icke mindre anrika
klädeshandlarskylten, med sina bägge konstfullt sammanflätade tygbanor
på sin stång, hugade spekulanters steg till lärftkramhandlarens
appretur-doftande environger.
En hög trappa ledde vanligtvis upp från gatuplanet, och fanns det
möjligheter att på någon avsats placera exempelvis en koffert eller att på husmuren
hänga några klädespersedlar, så försummades ingalunda det tillfället.
Fönstren voro smala och åtminstone fram till 1860-talet användes de
knappast för egentlig varuexposition — man nöjde sig med att hänga ut
svartmålade trätavlor på vilka lästes en prydligt textad specifikation över affärens
huvudsakliga sortering: Stockholms siden, Bolstervahr af Rydboholms Fabrik
och annat mer.
Var den gamla speceriboden mörk så var den gamla manufakturaffären
det icke mindre. De vitmålade och ofta konstfullt krenelerade hyllfacken
innehöllo tygstycken, prydligt lagda på snedden. På någon vägg voro
nattsäckar och andra enklare reseffekter upphängda. Fanns det händelsevis en
pelare, så kransades den ofelbart av ett tjog paraplyer, fästade vid en
metallskena — och lika ofelbart hängde ett sortiment mer eller mindre imtima plagg
ner från en mässingsskena under taket. Ännu värre blev det för övrigt när
konfektionen småningom gjorde sitt intåg — i brist på lämpliga attiraljer
för varornas förvaring och exponering hängde man inte sällan upp dem på
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
