Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Sveriges Privata Föret a g ar e
gasbelysningens armatur och friliggande rör, på stänger, varhelst en tänkbar
upphängningsmöjlighet erbjöd sig . . .
En annan högst karakteristisk detalj var de reklamplakat som
fabrikanterna gärna bipackade sina sändningar, som villigt hängdes upp på väggarna,
hyllfackens gavlar, dörrposter o. s. v. och som verkligen satte sin prägel på
hela interiören. Där fann man sköna engelska damer i smäktande attityder,
där fann man Tuppen på stolt promenad eller Herkules icke mindre stolt
körande sitt lejon till Gamlestadens ära, där fann man galoschavtrycket från
»Rysk-Amerikanska Companiet i S:t Petersburg».
Mörk var den gamla speceriboden, mörk den gamla garnhandeln —• men
allra mörkast var ändock 1800-talets järnaffär. Och här tillkom en
omständighet som ytterligare komplicerade affärslokalens och inredningens
problem: branschens osedvanligt omfattande, olikartade varusortiment. Den
arbetade då som nu med lösa småting och med småting i förpackningar, med
verktyg alltifrån prylar till timmersågar, med smiden och beslag av växlande
storlek och form, med redskap och jordbruksmaskiner, mycket ofta med
husgeråd, icke så sällan med glas och porslin. Och det är tre fullkomligt
skilda problem att ändamålsenligt ordna en förvaring av småskruv, av spadar
och av kastruller.
Naturligtvis hade även andra branscher mer eller mindre samma
bekymmer — men just inom järnhandeln med dess starka differentiering
voro dock svårigheterna i det avseendet ojämförligt störst.
Den gamla järnboden bar tydliga spår därav. Försäljningslokalen var mer
än annorstädes även lagerlokal, man trevade sig fram mellan allsköns
skrymmande föremål, varje tänkbar och t. o. m. även otänkbar kvadratcentimeter
var upptagen av någonting i väntan på spekulanters besök eller i väntan på
expediering. De föga varierande hyllfacken och lådorna erbjödo endast
begränsade förvaringsmöjligheter, vilket självfallet ökade trängseln — i stor
utsträckning använde man för övrigt fabrikanternas standardförpackningar.
Nu är det rätt begripligt, att ett sådant sakernas tillstånd stimulerade
innehavarens och medhjälparnas uppfinningsförmåga —- om de hade något
gry i den riktningen. Man fann också ofta i de gamla järnbodarna högst
hemmagjorda men likafullt mycket användbara ställningar, stativ och annat
för skiftande ändamål. Den ena järnhandlaren hade konstruerat en fyndig
hållare för sågblad, den andra hade gjort en praktisk tavla för nyckelämnen,
den tredje hade funnit på ett sätt att överskådligt lagra redskap. Nöden är
som bekant uppfinningarnas moder. Men någon gemensam branschegendom
blevo dessa hemmakonstruktioner långt ifrån alltid — därför saknades ännu
så länge tillräcklig kontakt mellan handelns utövare i skilda landsändar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
