Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Marknader i j or na tider
87
Om det blåste på en marknadsdag, ansågs det vara lyckosamt för
affärerna.
Varusorteringen vid marknaderna var riklig. Allmogen kunde köpa sitt
behövliga husgeråd och de, som bildade hjonelag, köpte »begåvning», från
klädestyger till psalmbok. I gamla biblar och psalmböcker kan man ofta
finna skrivet: »Denna heliga bok är köpt år 1800 (eller annat årtal) på
marknaden i Slättäng (eller annorstädes)».
Kvarter vid marknadsresorna erhölls i gårdarna och regel var att varje
marknadsfarande infann sig på förut kända ställen. Då skogsbönderna
reste till Falköping vintertid, brukade de ofta medföra ved till kvarteret,
så att de kunde »varma bå farobönnera å så själva», som de sade.
Ida Svensson, Ö. Bitterna, Skaraborgs län, har upptecknat en berättelse
av Johan Andersson, Talagården, om Bitternabornas marknadsresor i mitten
av 1800-talet (U. B. U. 7423), varur vi hämta följande.
Marknader som besöktes voro de i Alingsås, Skara, Lidköping, Borås,
Falköping, Morlanda, Onsjö samt Vedum.
Den flitigast besökta var Onsjö. På Onsjömarknaden såldes nötkreatur,
utom oxar, som såldes i Skara. Vidare såldes där huvuddukar, mössor,
träskor, laggkärl, lerfat o. s. v. Om allmogens köp gällde i allmänhet, att
de företogos med stor sparsamhet. Så berättar vår sagesman, att hans mor
på sin första marknad fått 6 skilling (= 12 öre) av sin far att handla för.
Hon tyckte dock att vad hon kunde få för detta belopp ej var värt pengarna,
varför hon hade styvrarna med sig hem igen.
Barnen fingo ock marknadsgåvor, vanligen pepparkakor, kandisocker,
skorpor o. d.
Färderna till marknaderna företogos gärna i sällskap. Ännu mer gällde
detta resorna från marknaderna. På vägen hade man s. k. betställen, där
man åt sin matsäck och hästarna fingo sitt foder. På bortvägen gick allt
ordentligt till, men så var ej alltid förhållandet på hemvägen. Slagsmål och
kappkörning förekommo ofta. Priset var vanligen en kanna brännvin.
Vägarna voro också vid denna tid osäkra för tjuvband och »kanaljer».
På vägen mellan Skara och Borås var Pinkarns (Foglavik) ett tillhåll för
vilda sällar.
Otaliga historier berättas om, hur bönderna kämpat mot rånare. Vanligen
lyckades bönderna klara sig. Man rustade sig vid avfärden med en bra
knölpåk, något järn, en hamare och en yxa. En del av detta behövdes för
reparationer, men man behövde det också som försvarsmedel. »Nu i Jesu
namn så far jag», sade man sen och begav sig så i väg.
Även på själva marknadsplatserna voro enligt vår sagesman stölder och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
