Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
653
varades vanligen i ett lådfack. På disken stod i allmänhet en låda med
glaslock, i vilken förvarades »grann konfekt». De prydnader, som vid
högtidligheter och fester utlånades av sockerbagarna till kunderna, utgjordes
allmännast av de s. k. tambourerna, d. v. s. av förgyllt trä och papp gjorda
uppsatser, överst prydda med tygblommor. Dessa uppsatser belades med
konfekt m. m. samt ställdes som prydnader på bordet. De förnämsta inom
yrket betjänade sina kunder även med »plateauer» av brons och spegelglas,
varpå ställdes andra prydnader av porslin, fluss, kristall m. m. i form av
vaser, bilder, grupper o. s. v. Smör synes vid denna tid icke ha använts inom
yrket, ty varken smörbakelser eller jästvaror, icke ens sandtårtor,
förekommo.
Konfekten utgjordes förnämligast av olika sorter s. k. bakad
mandelkonfekt, brända mandlar, ankastade mandlar, karameller inneslutande hela
mandlar, karameller i grant papper, vridna ingefärskarameller, dragna
vanilj karameller och kanderade kanel- och pomeransstänger med
bröstsockerlika kristaller. S. k. grann konfekt utgjordes av målade eller pikerade
morseller, likörkonfekt, glaserad frukt i brokigt papper och den då populära
genren dragantarbeten: duvor, fjärilar, blommor, änglahuvuden, devisrullar
och alla möjliga små figurer samt i grant papper utstofferade
sockergrynsrullar.
Societeten höll mycket strängt på sina fri- och rättigheter, som vi redan
sett, och den var icke alltid att leka med, särskilt när det gällde lärlingar
och gesäller. Societetens ofördragsamhet mot dem, som ville utöva yrket,
särskilt kvinnor, mot vilka den icke ville gå längre än att medgiva »änkans
rätt», ledde till att utomstående började uppträda och fuska i yrket. Och
dessa fuskare blevo just i första hand — kvinnor.
Änkor efter konditorer hade i regel rätt att obehindrat driva rörelsen efter
makens död, men hade denne ej vunnit burskap hjälpte det ej, som vi sett
av fallet Roth i Norrköping. I detta fall var det betydligt strängare i
bagarnas reglemente. Detta föreskrev nämligen att änkan fick driva rörelse i
3 månader, eventuellt 6 månader efter makens död, under vilken tid boet
skulle utredas. Om änkan kunde dokumentera sig såsom fullt duglig att
sköta rörelsen kunde dock tillstånd därtill erhållas, men då fordrades att
kunna skriva något så när läsligt samt räkna specier i sorter. Skulle änkan
tilläventyrs förälska sig på nytt, var hon skyldig att äkta en välkänd och
av kåren värderad gesäll, så framt hon ville ämbetet behålla och åtnjuta
dess rättigheter. Dessa drakoniska bestämmelser blevo på grund av
sockerbagaryrkets fria anor aldrig införda i Societetens privilegier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
