Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
Medan de foro genom staden, mötte de ständigt
processioner av sandwichmän, som med hela sin varelse
besvuro sina medmänniskor med fraser sådana som:
Ned med våldet! Död åt militarismen! Bort med
kungar och kejsare! Fredsvän! Svik ej fredens sak!
— Jag trodde inte stämningen var så pass
freds-vänlig här i de östra staterna, anmärkte Joan, jag har
läst tvärt om i tidningarna.
Den unge mannen betraktade henne med ett
spefullt löje.
— Jag kan inte begripa, sade Joan värdigt, varför
du på en gång ser så försmädlig och medlidsam ut.
Den unge mannen brast ut i gapskratt. — Jag måste
väl, sade han, då du inte begrep, att det är
krigsvännerna, som bekostat de där-plakaten. Vilket egentligen
är onödigt, eftersom det endast finnes en handfull
motståndare mot intervention i Europa. Och dem kallar
man inte fredsvänner, det är militarismens och våldets
vänner, förstår du inte det?
— En handfull! utropade Joan. De organiserade
pacifisterna räknas ju i hundratusental.
— I millioner, rättade kusinen. Men som jag nyss
sa, de arbetar alla på att föra Amerika i krig. Man
har slagit en bred och bekväm bro åt dem, på vilken
de nu trängas på väg till krigs vännernas läger, alla
rysligt rädda att misstänkas för att vara Kaiserns vän
och vilja befordra den tyska imperialismen.
Joans ansikte fick ett uttryck av sorgsen begrundan.
— Har verkligen alla tagit sin hand från plogen?
— Ingalunda, men de har vänt plogen.
io
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
