Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
— Hemma i Väster var det starka strömningar mot
intervention, man diskuterade för och emot.
— Det gör man inte här. Här bara hurrar man och
uppför krigsdanser och dyrkar our boys och slår
pacifisterna på käften, så att de lydigt vänder den
patriotiska sidan till. Här begriper varje barn, att saken
redan var klar, i och med att presidenten utlyste extra
session av kongressen. Han kommer visserligen att hålla
ett långt tal och skenbart fråga er om er mening, men
det är bara inför världen. Ni kunde så gärna säga ja
och amen, innan han börjat och bespara honom
besväret att hålla det. Men Wilson vill förstås så gärna tala.
— Jag vill åtminstone först höra hans skäl, sade
Joan med det envisa tonfall han så väl kände igen.
— Ja, om du bara finge det, sade han trumpet.
Joan glömde rummets storlek och dyrhet, när man
öppnade dörren för henne till hennes hotellrum.
Hennes uppmärksamhet fängslades nämligen av två
jättelika blomsterbuketter och en väldig hög av brev på
skrivbordet.
— Adjö så länge, Joan, sade kusinen, vill du äta
middag med mig?
Hon vände sig om med ett generat leende: — Jag
är visst bjuden på middag. Och hon höll upp ett brev.
— Frukost i morgon då, innan du går upp i
kongressen.
— Det ville jag så gräsligt gärna, sade hon. I fall
du tror, att jag kan låta bli att gå på den där
hedersfrukosten som rösträttskvinnorna tänker anordna.
— Jaså, hedersfrukost. Får jag se brevet. Han gjorde
några anteckningar. Nej, det är uteslutet att du kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
