Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
t
de henne med att i intimt samarbete arrangera — inte
sant, ni går med fru Nelson Brown? — en sådan
demonstration för kriget att Joan och hennes "pacifism", de
satte den inom citationstecken för att skilja den från
sin egen över alla citationstecken höjda, skulle
fullständigt drunkna däri.
Joan undrade ett ögonblick, om hon var lite galen.
Var det men ningen att hon måste rösta för krig, inte
bara för att bevisa sig som anhängare av en rätt
pacifism utan också för att förhindra att hennes lands
kvinnor demonstrerade sin krigsentusiasm inför
världen?
Nej, tänkte hon och rev sönder argumenten, jag är
inte galen, och de har inte rätt. Av hövlighet gjorde
hon ingen direkt antydan om sin önskan att bli av
med sina plågoandar, men hon blev allt tystare,
upphörde slutligen så gott som alldeles att svara dem. Då
reste de sig för att försöka ett sista utfall, fattade tag
i henne: Seså, nu måste hon ta sitt förnuft till fånga
och ge dem sitt ord för att rösta med presidenten! Nu
måtte hon väl ha fått bevis nog varför det var absolut
nödvändigt.
Men hon bröt sönder hela deras ring av bevis: — Jag
vill inte krig!
Krig, fred — de tre kvinnorna stodo uppbragta
inför varandra, den gamla och den medelålders
tillsammans mot den unga. Det var som om parcerna råkat i
gräl över livets sköra tråd, som om Hon, som väver,
ville värja den för Henne, som mäter ut ödena, och
Henne, som klipper av. Den unga stred ståndaktigt
ehuru invärtes ganska rädd för fru Nelson Browns
4i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
