Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kvinnan - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSTA KVINNAN
brinnande ögon, som lyste av vrede, och hotet i gamla
fru Roberts’ stränga röst.
Och de måste till sin stora häpnad gå utan att ha
fått hennes löfte.
När Joan slutligen blev ensam, slog klockan tre.
Hon sparkade blixtsnabbt av sig skorna, bytte ut
den vita klänningen mot en morgonrock, gick fram och
öppnade fönstret. Med armbågen stödd mot
fönsterkarmen satt hon och betraktade den mörka liksom
låsta himlen medan nattvinden svepte om hennes panna
och avkylde den torra hettan i hennes blod. Men
hjärtat bultade hårt och lät inte lugna sig.
Snart skulle dagen gry, då hon måste besluta sig.
Det föreföll henne nästan komiskt att hennes lilla åsikt
blivit så betydelsefull, den borde ju ha fullkomligt
drunknat i de stora händelsernas hav.
Hon försökte, för att få ett fäste, att tänka sig
tillbaka blott en vecka, då hon gick där hemma utan
svagaste tvivel i sin själ att inte hon måste rösta mot
kriget. Hon var bokstavligen född pacifist. I hennes
familj betraktade man kriget såsom något till hälften
övervunnet ont, fjärran som man var från världens
krigsskådeplatser, okunnig om andra nationella
motsatser än dem mellan svarta och vita, trygg i hägnet av
ett stort havskyddat rike.
— Hur, frågade man i Joans föräldrahem med
förakt, kunde väl mellan civiliserade nationer ett
vunnet slag, en sänkt flotta och tusenden dödade unga
män åberopas som skäl, när man tog landområden,
av-slöt fördrag? Inte kan väl en enda tum av Guds jord,
en enda odödlig människosjäl köpas med kanoner?
32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
