Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNINGEN
— Riktigt anmärkt, sade han.
Vid det privata teet, strax efter ankomsten till
kungliga slottet, sutto de båda gamla furstinnorna och
vojade sig invärtes under all yttre älskvärdhet. Ingen
av dem unnade sitt barn åt den andras, nu vid närmare
skärskådan.
Hur kunde Louise påstå att Elisabeth är söt, tänkte
den ena. Hon har ju så stora händer att hon måste ha
fickor åt dem. Hon lägger benen över varann som
Edvards första informator som jag avskedade. Och
hon har kinder så röda som en mejerska.
Hur kunde Agneta, suckade den andra invärtes,
påstå att Edvard övervunnit sin nervhistoria från
kriget och var sig fullkomligt lik igen? Han är ju till
oigenkännlighet förvandlad. Han verkar då mycket
äldre än han är, och man behöver inte se så där
underlig ut så långt efter kriget. Hans hållning sedan, min
Gud! Det där violetta man ser ovanför strumpan,
måste ju vara underbenkläder. Vad ska Elisabeth
tänka? Hon tittar så förvånad på honom.
Vad Elisabeth tänkte var detta: "Var sitter den
värdighet som denna underliga person har? Om jag
kunde begripa vad det är som imponerar på mig?" För
att utröna detta följde hon med honom och hans far
in i rökrummet, likgiltig för moderns böner, att hon
skulle visa tant Agneta de dräkter som sytts för
morgondagen.
Hertigen lämnade de båda långt innan han var
färdig med sin cigarr. Han offrade hälften av den i elden
som man offrar en gåva på ett brännaltare och gick
in till de båda furstinnorna som sutto i änkedrott-
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
