Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNINGEN
ningens skrivrum. Helst skulle han velat stanna, men
han visste att Agneta ville att de unga utan några
dynastiska beräkningar skulle fatta en varm böjelse
för varandra.
Den stackars hertigen var inte invigd i
beräkningarnas senaste fas och han tyckte om drottningen. I sitt
stilla sinne liknade han den ljusbrunhåriga flickan i sin
ljusgröna sammetsklänning som svagt skiftade i
gyllen-brunt, vid ett ungt träd. Han kunde därför inte alls
förstå, varför han fick så mycket snubbor och vidhöll
att de båda unga voro i ett stadium som krävde
ensamhet.
För att utröna detta, störtade hertiginnan dit. Hon
var som en barnunge som genast måste ge efter om den
nyinsatta kakan är gräddad. För att få en
förevändning grep hon den skrivportfölj hon för många år sen
förfärdigat och givit Louise. Edvard måste ju se ett
bevis på hennes ungdoms konstnärlighet som han
betvivlade. I dörren stannade hon, ty de märkte eller
låtsade icke märka henne. Elisabeths blomsterkorg
föll ur portföljen och singlade in över tröskeln. När
hertiginnan kom tillbaka sade hon: — Du har
verkligen för en gångs skull rätt.
— Det är inte möjligt! sade den annars så taktfulla
änkedrottningen.
Edvard och Elisabeth kände själva uteslutande
intellektuellt intresse för varandra, men den nyansen kunde
inte uppfattas av en moder, inställd på att stifta eller
hindra äktenskap.
Elisabeth hade ännu icke vuxit ur sin roll som
begåvad discipel. Hon var van vid att uttänka frågor
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
