Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Amerikapokalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AMERIKAPOKALEN
Skonaren »America» såldes sedan till
England, där den 1852 i en kappsegling
vid Isle of Wight besegrade den svenska
skonerten »Sverige», en händelse, som
givit upphov till den felaktiga
föreställningen, att även vårt land tävlat om
Amerikapokalen.
Den förste utmanaren.
Kampen började 1870, då
engelsmannen James Ashbury lät sin skonare
»Cambria» tävla i New
York. Den måste
emellertid, liksom »America»
20 år tidigare i Cowes,
segla mot hela den
försvarande klubbens flotta,
inalles 23 yachter, och
lyckades ej vinna någon
av sju seglingar. Bland
de amerikanska skonarna
fanns även »America», som
återförvärvats till sitt
gamla land och nu slog
»Cambria» med 13 min.
Vintern 1871 fördes
underhandlingar om mera
rättvisa seglingsregler, och
till sist medgåvo
amerikanerna, att försvaret skulle
skötas av en båt i varje
segling, dock med rätt för
försvararna att utse fyra
båtar och för varje dags tävling välja
en av dem. Med en nybyggd skonare
»L i v o n i a» om 264 ton försökte
Ashbury därefter 1871 på nytt och
lyckades också vinna en segling av fem,
vilket dock närmast berodde på att den
amerikanska båten fick rigghaveri. Detta
var den första och enda seger före 1920,
som en engelsk båt vunnit.
Canada utmanade 1876 och 81
genom The Royal Canadian Yacht Club.
Vid seglingarna 1876 samtyckte
pokalinnehavarna till att försvaret skulle
skötas av en enda båt. 1881 ägde
tävlingen första gången rum mellan
kuttrar, alltså båtar med en mast, i st. f.
skonare. Båda åren vunno U. S. A:s
representanter överlägset.
Reglerna mycket gynnsamma för U. S. A.
Efter dessa seglingar ändrades åter
reglerna samt förtydligades. Utmanaren
skulle tillhöra ett segelsällskap »located
ön salt water» och på egen köl och
utan bogsering taga sig fram till
startplatsen. Denna ändring betydde i
verkligheten, att utmanaren för att utstå en
oceanfärds påfrestningar måste offra
långt mera av deplacementet på
skrovets styrka än försvararen,
som endast behövde vara
stark nog att uthärda några
dagars kappsegling.
Denna alltjämt gällande
bestämmelse har också
utgjort det förnämsta
skyddet för pokalens
kvarstan-nande i U. S. A.
Skottarna ingripa i kampen.
1885 utmanade den
skotska kuttern »Genesta»,
och till försvarare utsågs
»Puritan» (plansch 1).
Seglingarna voro mycket
jämna, det skilde på
endast 1 à 2 min., men
amerikanen behöll dock
övertaget.
Skotska kuttrar
utmanade även 1886 o. 87 men
lyckades ej vinna någon segling, varefter
skottarna försvunno från vädj obanan.
Earlen av Dunraven försökte 1893 och 95.
Först 1893 kom en ny utmaning,
denna gång från earlen av Dunraven
med kuttern »Valkyrie II», en båt
med 85 fots vattenlinje. (Samme man
lät bygga och seglade »Fidra», som
sedermera under svensk flagg gjorde en
jorden-runt-segling.) På amerikanska
sidan byggdes fyra båtar, och bland
dessa uttogs »Vigilant». I okt.
började seglingarna, och i de två första
segrade »Vigilant» med resp. 5 och 10
min. Vid den tredje och sista
seglingen, under vilken det blåste halv storm,
skörades två spinnakrar på »Vigilant»,
varför »Valkyrie II» vid länsens bör-
The America Cup.
122 124
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
