- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 1. A-Brännboll /
633-634

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bandy - Spelets taktik, av T. Tegnér och kamrer Gunnar Galin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BANDY

igenom i en dribbling och den andre,
som dragit sig in c:a 12 à 20 m från
honom, efter mottagen passning och
eventuellt en kort dribbling avlossade
skottet.

Denna förmering av forwardslinjen
har i viss mån även blivit modellen
för de värmländska elitlagen under
senare år, och detta ibland i sådan
utsträckning, att man kan tala om »4
forwards och 1 extra halvback» (2
centerhalvbackar). Orsaken härtill är
tvåfaldig. Dels har färdigheten på
skridsko numera uppdrivits till den
grad, att 5 åkande forwards sällan få
svängrum, om de skola åka fram på
linje. Dels äro de moderna storåkarna
så svåra att stoppa, att försvaret
ovillkorligen måste förstärkas — en
anfallande åkare har ju i sin fart en extra
favör. Faktum är, att de främsta
svenska bandylagen de senaste åren sällan
spelat med mer än 4 »reella» forwards.

10 eller 11 spelare i ett bandylag?

Det har varit på tal att med
anledning av det alltmer defensivt betonade
spelet reducera spelarnas antal till 10
— 4 forwards och 5 utespelande
försvarare samt målvakten —, men det har
stannat vid ett »förordande» vid
bandykonferensen i Helsingfors 1936.

Spelarnas uppgifter.

Vanligtvis ha bandylagen numera en
på förhand utarbetad taktik, lämpad
efter varje lags resurser och
spelar-material. På planen är det kaptenens
sak att tillse, att de strategiska
dispositionerna följas.

Målvakten var förr (före 1913)
utrustad med klubba liksom utespelarna,
men sedan dåvarande kadett Berendt i
A. I. K. nämnda år visat, att en målvakt
arbetar långt effektivare utan klubba,
har denna helt övergivits. Målvakten
arbetar nu enbart med sina händer
(mestadels behandskade), skridskor
eller ben (försedda med speciella
skydd). Stundom tvingas han att
»kasta sig» efter isen för att nå bollen.
Vid frislag mot buren placerar han sig

numera helst framför den
försvarsmur, som bildas av »utespelare» i
målöppningen.

Backarnas uppgift är att freda sitt
mål. I trängda situationer kunna de
därvid med fördel betjäna sig av ett
långt slag för att få bort bollen från
mål, men i regel spelar den
förstklas-sige backen bollen lugnt till en
framförvarande kamrat och ger därmed
upphovet till ett anfall av eget lag.
Backarnas placering varierar efter
anfallens insättande, dock så att i regel
den ene spelar snett bakom den andre,
lagets främre back, vilken har att, raskt
frambrytande, utföra en stor del av
arbetet på bollen, sedan halvbackarna
»låst» den anfallande kedjan.

Halvbackarna utgöra lagets ryggrad.
De skola förstärka försvaret, då det
egna laget ligger på defensiven, men
stödja anfallet, då de egna attackera.
Halvbackarnas uppgift har emellertid
blivit alltmer defensivt inriktad.
Oerhörda krav ställas på deras kondition,
bollbehandling och kallblodighet. En
halvback skall kunna fiska upp
bollen i stridsvimlet, dribbla av ett par
attackerande forwards och skicka i
väg en snärtig passning till egna
forwards och därigenom sätta minst
en av motpartens försvarsspelare ur
spel.

Forwards skola söka överlista
motsidans försvar genom en lämplig
omväxling av dribbling och passningsspel.
Här får varje lag lämpa sin taktik
alltefter spelarmaterialet. Vanligtvis ligga
tre à fyra forwards framme i främsta
skottlinjen, medan två, resp. en, göra
tjänst som upphämtare och bollmatare
åt sina kamrater.

Trots den ökade virtuositeten i
luftspel framstår alltjämt det utefter isen
löpande spelet som det normala och
eftersträvansvärda.

Särdeles viktigt är för anfallsmännen
att komma ihåg, att ej blott de rena
anfallskombinationerna ge resultat. På
missar, och särskilt halvmissar, i
försvaret göras många mål av påpassliga

633

649 633

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/1/0401.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free