Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bandy - Spelets taktik, av T. Tegnér och kamrer Gunnar Galin - Bandyträning, av G. Galin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BANDY
forwards —• och ju envetnare forwards
»flyga på» vid både möjliga och
omöjliga tillfällen, desto mer irriterade bli
försvararna, och desto oftare missa de.
T. T.; G. G-n.
BANDYTRÄNING.
Bandyspelaren förbereder sig till sin
säsong med promenader eller
löpningar samt gymnastik — bådadera, och
särskilt gymnastiken, böra fortsätta
under säsongen.
»Landbandy» med tennisboll.
Specialträningen på boll bör sättas
i gång redan på senhösten i form av
»landbandy» eller rättare sagt bollning.
Tennisboll bör här användas, ty
genom sin förmåga att studsa ger den
spelaren rikliga tillfällen att träffa
bollen, även om man missar första gången.
Träna två och två, eller bolla mot en
vägg. Glöm icke bort att stärka
handlederna, som utsättas för starka
påfrestningar i bandy, genom att då och då
träna enhandsslag och vrickningar.
Isträningen.
Kort före säsongens början övergår
man från tennisboll till bandyboll.
Redan efter ett par träningstimmar
kommer »känslan» för den nya bollen.
Ännu bättre blir det, då man
kommer ut på isen, där bandybollen
studsar. Även på isen är det lämpligt
att träna två och två. I första hand bör
all denna bollträning äga rum i luften.
Kan man behandla bollen mjukt och
smidigt i luften, behöver man nämligen
icke befara, att man skall misslyckas
på isen. Dock skall man givetvis icke
helt försumma isträningen. Man kan
lämpligen åka två och två och slå
bollen mellan sig för att få in rätta sättet
att ta emot och avge en passning.
Hur passning och dribbling tränas.
Precision i passningarna tillika med
den egna placeringen läres lättast, om
man delar upp sig i olika partier om
t. ex. tre och tre. Varje sida söker
behålla bollen, så länge den kan. Detta
sätt att träna passning såväl som dribb-
ling, d. v. s. att med bollen under
kontroll ta sig förbi motspelaren, lär en
att dribbla på små ytor, vilket är bra
att kunna, att snabbt uppfatta
kamratens placering, att passa med
precision och först och sist att placera sig
själv. Spelet skiftar så snabbt
karaktär, att man ständigt och jämt måste
vara i rörelse, alltid sökande efter fria
ytor.
Att följa bollen med ögonen är i bandy
som i så många andra bollspel en viktig
regel. Ser man under match eller
träning oavlåtligt på bollen, d. v. s. följer
bollbanan, kommer man många gånger
att spela en framträdande roll utan att
egentligen veta varför. Man hinner före
kamrater och motståndare, hittar
bollen i klungor o. s. v. Denna färdighet
kan man träna upp, bara man kommer
ihåg att man tränar för att lära, icke
för att briljera.
Först och sist skall man träna åkförmågan.
Så snart isarna lagt sig, bör man till
en början helt inrikta sig på
skridskoåkning, vilken är grundläggande för
bandyn.
Till en början nöjer man sig med
att i måttlig fart åka varv på varv,
omkring en halvtimme varje gång. Då
konditionsträningen redan förut måste
vara ordentligt undanstökad, bör man
redan efter 4 à 5 ggr, när stelheten
börjar försvinna, övergå till
snabbhetsträning. Denna kan lämpligen ske
så, att man ordnar små
hastighetstävlingar mellan lagmedlemmarna.
Distanserna böra då varieras mellan 10
och 50 m.
Träningen framför »enmål», som
visserligen överdrives av de flesta
»primitivt tränande» lag, är likväl en så pass
viktig detalj, att den ej bör försummas.
En huvudregel är, att man icke skall
stå still utan skjuta i fart, direkt på
passningar bakifrån, framifrån och från
sidan. De, som i ett lag äro utsedda
att slå straff- och frislag, böra dock
givetvis även träna på stillaliggande
bollar. G. G-n.
649
636
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
