- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks sportlexikon / 1. A-Brännboll /
747-748

(1938-1946) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergbestigning, av professor H. N. Pallin - Teknik - Klättring - Repteknik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BERGBESTIGNING

leda sig av dess övervägande lämplighet för
en viss kroppssida i början utan framför allt
bör beakta dess lämplighet högre upp, då
man är mera uttröttad.

Kamklättring.

Fjällkammar kunna stundom vara
den enda väg, på vilken man kan nå
en topp utan att alltför mycket utsätta
sig för stenras och laviner.

Kamklättringar äro alltid
intressanta, ty de medge överblick av ett
fjäll åt flera håll på en gång. Ofta kan

Bild 14. Repets påknytning med enkel
slinga (a) och med dubbla slingor (b—d).

man följa fjällkammar långa sträckor
utan några svårigheter. Allvarliga
besvärligheter kunna dock ibland
vållas genom hak, vilka kunna gå både
uppåt i form av torn eller småtoppar
(nålar) och nedåt i form av egentliga
hak. Stundom kunna de kringgås eller
överklättras. I båda fallen kunna
kammens sidor vara så branta, att stora
risker äro förenade med passagen.

Äro båda fjällsidorna lika branta, är
det bäst att välja den sida, som ligger
öppen mot solen, enär den är torrast

Bild 15. Förstärkt knut för mellanman.

747

och minst nedisad. På fjällryggar, som
äro så smala, att de icke medge gång i
upprätt ställning, kan man bli
nödsakad att förflytta sig ridande gränsle
över kammen. Detta möter sällan i och
för sig några svårigheter, om endast
fjällryggen är tillräckligt hållfast och
man flyttar händerna först, sätet sedan
samt finner säkra stöd för händer och
fötter.

Repteknik.

Repets påknytning.

För att repet skall komma till sin
fulla rätt, bör man i regel vid
bergklättring vara helst två och på
glaciärer minst tre personer. Repet fästes
vanligen med en enkel ögla över bröstet
tätt under armhålorna och så stramt,
att det ej lätt glider ned. Härför
användes enklast den knut, som anges på
bild 14: a. Den är användbar för såväl
änd- som mellanmän. En för
mellan-män mycket använd och ännu säkrare
knut visas på bild 15.

Vid gång över glaciärer med
snötäckta och osäkra sprickområden bör
man fästa repet med två slingor om
kroppen, den ena på nyss angivet sätt,
den andra över axeln, såsom bild 14:
b—d visar. Härigenom blir repets tryck
mot bröstet vid fall icke så kännbart.
Viktigt är även att kunna på ett
betryggande sätt hopknyta två rep (se
bild 16).

Repet bör efter användningen genast
torkas. Torkningen bör ske långsamt
och i fria luften, ej i starkt solsken
eller vid eld.

Hur repet hålles.

Repet måste vid fara hållas sträckt;
endast då kunna följderna av ett fall
mötas genom att
stöten mildras, så
att de övriga kunna
stå rycken och
repet håller. Om
repet icke är sträckt,
får den fallande
omedelbart en
sådan hastighet, att

Bild 16. Olika sätt att
hopknyta (skarva)
två rep.

748

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:10:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sportlex/1/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free