Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergbestigning, av professor H. N. Pallin - Teknik - Repteknik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGBE STIGNIN G
det kan bli omöjligt att hålla emot, och
de andra ryckas med.
Rätt brukat, är repet ett ojämförligt
säkerhetsmedel, och även om det
stundom är till hinder för rörelserna,
ger det dock alltid trygghet. Det enda
läge, i vilket repet kan vara en fara,
är i mycket branta issluttningar (45°
eller mera), då ett fall är nästan
omöjligt att hejda, men även där ger repet
en viss säkerhet genom det stöd det
kan skänka i ett ögonblick av
osäkerhet eller bristande jämvikt.
Vid klättring i lättare terräng, då
alla gå på en gång, bör varje medlem
i replaget hålla en eller ett par slingor
av repet i handen, varigenom man får
möjlighet att smidigare följa
kamraternas rörelser. Som allmän regel gäller,
att repet hålles kortare och stramare,
ju större faran är.
»En för alla och alla för en.»
Repet är en handgriplig symbol för
den regel, som gäller vid all
bergbe-stigning: »En för alla och alla för en».
Repet sammanbinder deltagarna och
gör dem till en enhet; den svage
bindes vid den starke och får del av hans
styrka, den starke betungas med den
svages brister.
Vid klättring uppåt i berg går den
bäste mannen först. Han säkras av
andre man. Repet lägges eller kastas
undan för undan runt lämpliga
klipputsprång e. d.
Alla säkringar runt klipputsprång
o. s. v. böra ske på sådant sätt, att repet
ej tar skada genom skavning. Skarpa
klippkanter böra därför avrundas med
hammare eller isyxa. Vid all klättring i
rep på vanskligare ställen bör endast
en man vara i gång, medan de andra
avvakta sin tur och säkra den, som är
i rörelse.
Vid klättring nedåt går bäste
mannen sist, den svagaste i mitten, och
säkringarna ske på motsvarande sätt
som vid uppstigning.
Vid allvarligare upp- och
nedklätt-ringar givas erforderliga anvisningar
749
kort och klart, men eljest bör tystnad
råda. Allt givande och tagande av rep
skall ske lugnt och efter den
klättran-des tillsägelser.
Där inga avhåll eller stöd för repet
kunna erhållas omkring klipputsprång
o. d., måste man söka stöda den
nedanför klättrande på annat sätt. Har
man gott fäste för fötter och rygg,
tages det nedåt sträckta repet i högra
handen, lindas utifrån och inåt runt
armen samt tages under den högra och
över den vänstra axeln samt fattas
därefter även med den vänstra
handen. Högra benet sättes väl fram och
hålles rakt, och stöd sökes för ryggen
(se bild 17).
Bild 17. Säkring
genom repet av en
nedanför klättrande
med stöd för ryggen
mot klippan. Märk,
att repet löper
under högra armen.
Befinner man sig i sittande ställning
kan repet under liknande
omständigheter tagas i ett förenklat avhåll över
ena knäet.
Nedfirning med rep.
Vid mycket branta bergväggar kan
det stundom vara nödvändigt att fira
sig ned med repet. Detta måste fästas
så, att det lätt kan lossas och nedtagas
nedifrån efter begagnandet. Det trädes
då genom en medförd repögla, som
lägges omkring ett klipputsprång,
varvid skarpa kanter borthuggas eller
överklädas med papper e. d.
Repknuten vändes härvid åt sidan, så
att icke huvudrepet kommer att glida
över denna. Man kan även använda
en ringbult, som stadigt drives in i en
spricka i berget. Då dessa hjälpmedel
vid sådan användning oftast gå
förlorade, böra de vid svårare bestigningar
medföras i flera exemplar.
750
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
