Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boxning - Tävlingsregler, av O. Söderlund - Boxningsträning, av Roland Hentzel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOXNING
Handskarna äro lättare (och stoppningen
tunnare) än amatörernas. Som regel
användas 5 ounces (142,5 gram) handskar (mot
amatörernas 8 ounces). Intill 1934 var det
dessutom föreskrivet, att alla
mästerskapsmatcher skulle utkämpas med hårda
bandage. Denna bestämmelse är nu borttagen
i Europa men gäller däremot fortfarande i
U. S. A. Hårda bandage utgöras av
gummibandage, leukoplast, isolerband o. d., som
avse att öka effektiviteten i slagen. Skador,
framför allt på ögonbryn och kindkotor, äro
nästan oundvikliga i matcher med hårda
bandage.
Kampklädseln är i övrigt lika med
amatörernas med det undantaget, att de
professionella kämpa med bar överkropp.
Liksom hos amatörerna indelas de
professionella i åtta viktklasser men med
bibehållande av den gamla engelska viktindelningen.
Flugvikt ........................intill 50,802 kg
Bantamvikt ................» 53,524 »
Fjädervikt ....................» 57,152 »
Lättvikt ........................» 61,237 »
Weltervikt ....................» 66,678 »
Mellanvikt ....................» 72,574 »
Lätt tungvikt ...... intill 79,378 kg
Tungvikt .......... över 79,378 »
Vägning sker utan matchklädsel 8 timmar
före matchen, såvida ej annan
överenskommelse träffas. Om i en mästerskapsmatch
endera parten väger över, kan matchen icke
gälla titeln. I händelse mästaren väger över,
förlorar denne sitt mästerskap, och titeln
förklaras vakant. I matchkontrakten
fastställas ofta höga böter för den, som väger
över. Böterna, vanligen ett visst belopp per
100 gram, tillfalla motståndaren.
Poängbedömningen är i stort sett lika den
i amatörmatcher, dock värdesättes hårdheten
i slagen något högre hos de professionella.
Oavgjort kan dömas och förekommer
ganska ofta. I mästerskapsmatcher gäller, att
segraren måste ha minst 3 poängs övervikt.
I händelse av oavgjort bibehåller mästaren
sin titel.
Förbjudna äro — vad Europa beträffar —
samma slag som i amatörboxningen.
Backhands äro däremot tillåtna i U. S. A., och i
staten New York äro även de ytterst farliga
nj urslagen tillåtna, dock med den
begränsningen, att de icke få slås i närkamp. O. S.
BOXNINGS TRÄNING.
En tävlingsboxares träning är
säkerligen allsidigare, hårdare och mera
påfrestande än de flesta andra
idrottsmäns. Styrka, smidighet och snabbhet,
uppmärksamhet samt slutligen
uthållighet måste i lika grad tränas. Man
skall kunna slå hårt men också kvickt
och i rätta ögonblicket, röra sig både
mjukt och snabbt, hålla full fart
matchen ut etc.
Hur en boxare tränade förr i världen.
Förr, när striden utkämpades med bara
knytnävar och en boxare måste räkna med
att en match kunde räcka ända till 50—60
ronder, voro träningsmetoderna andra och
hårdare än nu. Man beräknade då ett halvår
för att komma i toppform, nu 6—7 veckor.
För att härda huden på händerna och göra
dessa starka gned man in dem med salvor,
innehållande olika ingredienser, ss. ättika,
citronsyra, pepparrot och whisky.
Man lade mera an på styrka än på
snabbhet, och den viktigaste träningen var att slå
på en väldig sandsäck, vars vikt ofta
uppgick till 100 kg, vilket icke befordrade
snabbheten. Den för den tidens matcher
nödvändiga uthålligheten vann man genom långa
promenader och språngmarscher.
Som den moderna boxningsträningens
grundare räknas J. Corbett, U. S. A., världs-
mästare i tungvikt 1892—97. Han tog sin
träning mycket metodiskt och gjorde upp ett
noggrant program, som fullständigt bröt mot
de gamla principerna. Framför allt lade han
an på omväxling och tränade även andra
idrotter, ss. rodd, löpning och simning.
Moderna träningsmetoder.
För den, som ej själv boxats, är det
svårt att göra sig en föreställning om
hur ansträngande det är bara att boxas
en rond på 3 min. En amatörmatch på
3 ronder är redan ett kraftprov, och
en proboxares 10—15 ronder äro
oerhört krävande. Det är därför helt
naturligt, att uppnående av en god
kondition måste bli det centrala i
träningen. När därtill kommer, att även
specialträningen kräver sin rundliga
tid, är det givet, att träningen i sin
helhet för såväl proboxare som
amatörer måste bedrivas synnerligen
rationellt efter ett på förhand uppgjort
program.
Av största vikt under hela
träningstiden är givetvis en sund livsföring.
Dieten var redan tidigt föremål för
stort intresse: den ene förordade kött
och åter kött, den andre frukt och
1031
1036
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
