Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cykelsport - Cykelsporten i Norden - Danmark, av direktör Thorwald Ellegaard, Köpenhamn - Norge, av redaktionssekreterare Per Christian Andersen, Oslo - Finland, av fil. doktor Martti Jukola, Helsingfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CYKELSPORT
Bild 9. Det första cykelloppet i Norden i Köpenhamns
Tivoli 1882.
Dansk cykelsport efter världskriget.
Efter en avmattning under krigsåren
följde ett uppsving från 1920-talets
början. Bancykelsporten har fortfarande
sitt centrum i Ordrup, som jämte
Aar-husvelodromen är den enda banan i
Europa med legaliserat totalisatorspel.
Ägaren, Dansk Bicycle Club, som
alltjämt representerar landet i U. C. I., har
genom totalisatorn blivit Skandinaviens
mest förmögna idrottsorganisation.
Även efter världskriget har Danmark haft
ett flertal ypperliga bancyklister, av vilka
Brask Andersen, Willy Falck Hansen och
Helge Harder vunnit amatörernas VM och
Hansen även det professionella.
Bland landsvägscyklisterna må främst
nämnas Henry Hansen, som åren 1927—32
stod i särklass i Norden och vunnit såväl
OS (1928) som VM (1931).
Andra danska landsvägscyklister av hög
klass äro de nordiska mästarna Carl
Mortensen, Christian Frisch, Albert Månson,
Erik Andersen, Leo Nielsen och Knud
Jacobsen samt på senare år Werner Grundahl
Hansen och Frode Sörensen. Th. E.
Norge.
Den första cykelklubben i Norge var
den 1882 stiftade Kristiania
Velociped-klub, som senare representerade Norge
i Internationella Cykelförbundet.
Följande år grundades Christiania
Bicy-kelklub, som anlade den första
cykelbanan i landet vid Majorstuen, under
det att förstnämnda klubb höll sina täv-
436 452
lingar på
Slæpendenba-nan, som ursprungligen
anlagts som travbana. Den
nya sporten fick raskt vind
i seglen, och 1886 samlade
tävlingarna på
Slæpen-denbanan 20 000 betalande
åskådare, som fingo se
Nordens bästa i kamp mot
1880-talets främste
ban-cyklist, fransmannen de
Civry, och goda
engelsmän. 1887 flyttade
Kristiania Velocipedklub till
Bygdö. Banan där
ombyggdes i trä 1893.
Under det att
banspor-ten även ute i landet
redan slagit igenom på 1880-talet, dröjde
det till 1894, innan landsvägssporten
kom i gång. Denna bibehöll sin
popularitet även sedan bansporten efter
sekelskiftet tynade av och Bygdöbanan
(1903) och banorna i landsorten
nedlades. Först 1929 byggdes i Norge en
ny velodrom på Dæhlenengen i Oslo.
Ledande organisation är det 1910
stiftade Norges Cykkelforbund.
Norges och Skandinaviens bästa
bancyklister under 1880-talet voro Adolf Költzow,
Hans Brager och Albert Rennemo, vilken
sistnämnde även var god landsvägsryttare.
Med cyklister som Wilhelm Henie (Sonja
Henies fader), som blev
amatörvärldsmästare i Antwerpen 1894 men därvid
representerade Danmark, Oluf Berg, Hans
Erichsen, Oscar Botolfsen, Aksel Gresvig och
Johan Andersen höll Norge några år in på
1890-talet sin rangställning i Norden.
I landsvägscykling har Norge efter 1880-talet
icke ägt ryttare, som kunnat jämföras med
Sveriges och Danmarks bästa. De största
namnen äro Julius Hansen, som i början av
seklet specialiserade sig på långdistansritter,
Thomas Stryken och Paul Henriksen, vilka
1916 vid Svenska Spelen i de bästa
svenskarnas frånvaro belade första och andra
plats i Mälaren runt. Vidare må nämnas
Rolf Finstad, nordisk mästare 1918, Ole
Moen, Ragnvald Martinsen, Gustav
Kristian-sen och Leif Ekaas. P. C. A.
Finland.
Finlands äldsta cykelförening,
Velocipedklubben i Helsingfors, stiftad 1882,
upplöstes snart, och medlemmarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
