Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cykelsport - Bantävlingar - Bantävlingar utan pace, av direktör Thorwald Ellegaard, Köpenhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CYKELSPORT
den avlöste ryttaren måste lämna
banan, gäller endast om båda cyklisterna
i avlösningsögonblicket ligga i
jäm-bredd. All avlösning »på sikt», d. v. s.
innan den avlöste nått avlösaren, är
ogiltig. Ofta gäller bestämmelsen, att
avlösningen skall markeras genom ett
slag på avlösarens axel. Ett tillåtet och
ofta använt trick är, att den avlöste
med armen slungar fram avlösaren.
Förföljelselopp.
Vid förföljelselopp starta i allmänhet
fyramannalag, som äro så utplacerade
på banan, att avståndet mellan de båda
lagen utgör exakt ett halvt banvarv.
Det lag, som upphunnit eller efter en
viss distans vunnit på det andra, är
segrare.
Vid des. k. italienska
förföljelseloppen (courses à 1’italienne) är varje
medlem av laget skyldig att leda ett
visst antal varv och därefter utgå, tills
endast en man i varje lag återstår. De
sista männen köra ytterligare ett visst
antal varv.
Vid de s. k. australiska
förföljelseloppen (courses à 1’australienne)
äro lagen utplacerade på liknande sätt
som vid italienska lopp, men
lagmedlemmarna få avlösa varandra i
ledningen, som de anse lämpligast. Tävlingen
fortsätter, till dess tredje man i ettdera
laget upphunnit tredje man i motsatta
laget eller tills fulla distansen körts, då
det lag vunnit, vars tredje man
vunnit på motståndarens tredje man.
Vid OS förekommer ett dylikt
förföljelselopp på 4 000 m. Därvid mötas
de deltagande fyramannalagen två och
två enligt vanlig utslagningsmetod.
Omnium.
En särskilt inom den professionella
cykelsporten på kontinenten mycket
populär tävlingsform är omnium, ett
slags mångkamp, omfattande t. ex. ett
vanligt sprinterlopp, ett sprinterlopp på
tid, ett utgallringslopp och ofta även ett
stayerlopp med motorpace. Segrare är
den, som når lägsta sammanlagda
platssiffra i alla grenarna.
Bild 19. Korrekt avlösning.
Bancykelloppens teknik,
taktik och träning.
Man skulle kunna säga, att
bancykel-sportens förberedande skola ligger på
landsvägen, ty innan en ung ryttare
startar sin karriär på bana, bör han i
landsvägslopp ha inhämtat
tävlings-åkandets första grunder. En tävling
på landsväg är för nybörjaren mindre
riskabel än de mer svårkörda
banlop-pen, och, vad som kanske är ännu
viktigare, landsvägstävlingarna ge de
fysiska egenskaper och den uthållighet
cyklisten måste äga för att nå
framgångar på bana. Flera av världens mest
berömda banryttare ha börjat som
landsvägscyklister, t. ex. världsmästarna
Scherens och Michard.
Den riktiga sitsen.
När den unge ryttaren anser tiden
vara lämplig att övergå till bansporten,
måste han lägga sig till med en annan
cykelmodell än den han använt på
landsväg. En banracer, som bör
tillverkas efter individens längd, är kortare
än en landsvägsmaskin. Banryttaren
ligger framåtlutad över styret, vars
placering regleras på en från
styrstången utskjutande styrstam, och
benen skola dessutom vid banåkningen
vara avsevärt böjda, även vid pedalens
lägsta läge. En gammal regel är, att
cyklisten sittande på sadeln skall få
vristen, med rakt ben, under pedalen, när
denna är som lägst.
451
454
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
