Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Cykelsport - Bantävlingar - Bantävlingar utan pace, av direktör Thorwald Ellegaard, Köpenhamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CYKELSPORT
Bild 20. Riktig sits vid sprinterlopp. Ej
ens då pedalen befinner sig på sin lägsta
punkt, skall benet vara fullt sträckt.
Låg vikt — hög utväxling.
Cykeln är lättare än
landsvägsmaskinen, men vikten bör icke
underskrida 8 kg, enär i annat fall
överdriven fjädring i ramen uppstår och
därmed risk för skador under den för
materialet oerhört krävande spurten.
Ban-cykelns utväxling lämnar icke så stora
möjligheter till variation som
landsvägsmaskinens. Vanligaste växeln är 92
tum (27 tänder på stora drivhjulet och
7 på lilla), men även 96 tum
förekomma och i sällsynta fall t. o. m. upp till
106 tum.
Styret skall vara fastsatt så långt
fram, att handtagen äro placerade
ovanför framhjulets nav. Sadeln bör
vara rak och så smal som möjligt, för
att benen icke skola skiljas för mycket
åt under trampet.
Undvik ledarplatsen, taktikens huvudregel.
Bancykeltaktikens huvudprincip är
att före slutspurten slippa ifrån ledar-
platsen. Av flera skäl är denna position
oförmånlig, ty dels tjänstgör tätmannen
som vindbrytare för medtävlarna och
dels upptäckas hans taktiska manövrer
ögonblickligen av de — eller den —
efterliggande.
Som allmän regel kan konstateras,
att då ett par eller flera jämna ryttare
mötas den, som leder på slutvarvet,
nästan alltid passeras på upploppssidan.
Det ges dock exempel på att
exceptionellt uthålliga och fysiskt starka
ban-ryttare kunnat vinna med en
varvs-lång spurt, även då banan varit över
400 m i omkrets.
Den forne franske världsmästaren
Jacque-lin var rentav specialist på dylika enormt
långa spurter, och bland senare tiders
ryttare, som förmått hålla maximifart under
ett helt varv, märkas fransmannen Gérardin
och belgiern Scherens.
»På plats»-dueller.
Som regel gäller dock, att
andraplat-sen är bäst ur taktisk synpunkt, och för
att erhålla denna position tillämpar man
en mångfald tricks och finter. Den
vanligaste taktiska manövern var till för
kort tid sedan, att båda ryttarna (de
största sprinterloppen utkämpas i
två-mansheat) några meter efter starten
stannade »sur place», d. v. s. förblevo
balanserande på cyklarna utan att
trampa fram dessa en enda meter.
Denna »på plats»-duell slutade vanligen
med att någon måste ta ledningen för
att icke förlora balansen, och med de
då uppkomna positionerna trampade
kombattanterna i sakta mak framåt.
Dessa dueller i fullkomligt stillastående
ha ofta gått till överdrift, och som ett
rekord på området gäller en match i början
på seklet mellan den franske världsmästaren
Gabriel Poulain och tysken Henri Mayer.
Ingen ville, trots upprepade varningar av
tävlingsledningen, åka fram som ledare, och
sedan de på detta sätt balanserat sina
cyklar i en halvtimmes tid, blev loppet
annul-lerat samt bägge ryttarna körda från banan.
I VM-finalen i Rom 1932 blevo Michard
och Scherens på samma sätt stående i över
10 minuter, innan en av dem äntligen kom
i väg.
För att avstyra sådana »dueller»
beslöt Internationella Cykelförbundet
451
456
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
