Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysiologi, av med. doktor T. Holst-Larsen, Oslo - Matsmältningen - Blodomloppet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYSIOLOGI
(omkr. 5 liter per dygn). Under
uppehållet i tjocktarmen blir innehållet
småningom fastare och består då av
osmältbara ämnen i födan samt mängder av
4 5
Bild 2. Blodkroppar. Omkring 1 500 ggr
förstorade. 1—3 vita, 4—6 röda blodkroppar.
förruttnelsebakterier. Det uttömmes i
allm. en gång dagligen som avföring
genom sammandragning av
tjocktarmen uppifrån och nedåt. Rörelsen i
tjocktarmen sker som reflexrörelse men
inledes godtyckligt genom användande
av bukpressen, d. v. s. samtidig
sammandragning av mellangärdet och
bukmusklerna.
Blodomloppet.
Blodets uppgift.
Som tidigare omtalats, ligga alla våra
celler omgivna av vävnadsvätskan,
från vilken de upptaga näringsämnen
och syre och till vilken de avge sina
förbränningsprodukter (kolsyra och
olika kvävehaltiga ämnen, ss. urinämne
och urinsyra). Vävnadsvätskan måste
därför ständigt förnyas. Detta är
blodets uppgift. Med det strömmande
blodet tillföres vävnadsvätskan
ständigt näringsämnen från
matsmältningskanalen och levern samt syre från
lungorna, medan kolsyran
transporteras från vävnaderna till lungorna och
de kvävehaltiga ämnena till njurarna.
Här avsöndras
förbränningsprodukterna med resp. utandningsluften och
urinen.
Blodets sammansättning och egenskaper.
Blodet består av blodplasma och
blodkroppar. Blodplasman är en klar,
svagt gulfärgad vätska, i vilken
blodkropparna flyta omkring; den utgör
drygt hälften av blodets vikt.
Återstoden utgöres till övervägande del
av blodkroppar. Blodplasma
innehåller äggviteämnen, aminosyror,
glykos och fett, vidare kolsyra (kemiskt
bunden som natriumbikarbonat),
kvävehaltiga förbränningsprodukter och
olika salter.
Blodkropparna äro av två slag:
röda och vita (bild 2). De röda
blodkropparna äro små runda skivor med en
diam. av 0,008 mm. Tjockleken är omkr.
0,oo2 mm. De finnas under normala
förhållanden till ett antal av omkr. 5 mill.
per mm3 blod, något flera hos män än
hos kvinnor. Deras viktigaste
beståndsdel är ett rött, järnhaltigt färgämne,
hemoglobin, till vilket syretransporten
är knuten. Hemoglobinet upptar under
blodets passage genom lungorna syre,
varvid det övergår till oxyhemoglobin,
som åter avger sitt syre runtom i
vävnaderna. Det arteriella,
oxyhemoglobin-rika blodet har en frisk röd färg,
medan det venösa, syrefattiga blodet är
mörkt rödviolett. De röda
blodkropparna nybildas ständigt i den röda
benmärgen och gå under i mjälten.
Hemoglobinet frigöres härvid och föres genom
portådern till levern, där det ombildas
till gallfärgämne, som med gallan
avsöndras till tarmen och ger avföringen
dess mörka färg.
De vita blodkropparna äro
rundade, något större än de röda
blodkropparna och ha i motsats till dessa
kärna. Det finnes omkr. 6 000 per mm3
blod, alltså ungefär en vit blodkropp
på 1 000 röda. Deras viktigaste uppgift
är att beskydda organismen mot
utifrån inträngande skadliga
småorganis-mer, i det att de ha förmåga att
upptaga dessa i sig och förgöra dem. Om
t. ex. bakterier komma in genom en
repa i huden på ett finger, samlas där
vita blodkroppar i stora mängder och
åstadkomma, att fingret blir varigt. Var
består övervägande av vita
blodkroppar. I dylika fall vandra de vita blod-
477
484
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
