Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fäktning, av major Nils E. Hellsten - Fäktkonstens historia - Fäktningen i Tyskland och England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F AKTNING
franska skolan för en kort tid det
största inflytandet, men den italienska
skolan återvann snart sin position.
De många farliga duellerna vid
universiteten gjorde, att man där i början
kument från 13 mars 1311 anklagas sålunda
en fäktmästare i London för att till sin skola
ha lockat söner från förnäma familjer.
I förra hälften av 1500-talet upprättades
genom ett edikt av Henrik VIII en
sammanslutning för fäktmästare. Det omtalas från
c d
Bild 21. Fäktning i England under senare delen av 1700-talet. a Gardställning och utfall.
b Fäktning mot en anhängare av spanska skolan (t. h.). c En awäpningsrörelse, utförd med
mycken sirlighet men synnerligen effektivt, d I en kritisk situation använder fäktaren t. h.
en lykta för att blända motståndaren. — Ur Angelos fäktbok (1763).
på 1800-talet övergick till
sabelfäkt-ning (med tunga sablar) såsom mindre
farlig och dessutom lättare att lära. Ur
sabelfäktningen utvecklades mensuren,
där de naturligaste fäktrörelserna äro
förbjudna. Då samtidigt
turnförening-arna ställde sig avvisande mot
fäktningen, fanns under 1800-talets första
hälft egentlig fäktning endast inom
militära kretsar. I mitten på seklet vände
sig vinden, turnföreningarna upptogo
fäktning, och specialklubbar bildades,
den första 1862 i Hannover. 1911
stiftades Deutscher Fechterbund. Den
tyska fäktningen, inom vilken
huvudsakligen italienska och österrikiska
fäktmästare verkat som lärare, har
sedan 1935 kunnat uppvisa en stark
frammarsch (se sp. 542).
Fäktning och boxning konkurrera i England.
Liksom i alla andra kulturländer funnos
även i England mycket tidigt en mängd
fäktskolor med tvivelaktigt rykte. I ett do-
533
denna tid, att fäktmästarna anordnade
uppvisningar och tävlingar inför stora
åskådarskaror.
De nationella vapnen voro en ganska kort
värja (eng. sword) och sköld; hugget var
nästan det enda anfallsmedlet. Den italienska
skolans rappirfäktning infördes först i
slutet av 1500-talet och behandlas bl. a. i ett
inhemskt arbete av V. Saviolo (1595).
I England omtalas under 1600-talet
en del fäktmästare som prize jighters,
vilka gjorde reklam för sitt yrke genom
blodiga matcher, som i sin tur anses
vara ursprunget till det kommande
seklets ännu blodigare boxningsmatcher.
En av de mera framstående av dessa prize
fighters var den från boxningen kände
James Figg (se band 1, sp. 990). En
pris-fäktare vid namn John Parks hade gjort
inte mindre än 350 offentliga matcher.
Värjan och skölden hade på
1600-talet fått vika för estramagon, ett vapen
med korgfäste och rak klinga med
rundad spets. Vid övningar och tävlingar
ersattes snart klingan med en käpp.
Med detta vapen utformades så små-
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
